Olikheter och könsnormer med gränsöverskridande underfyndigheter löper som en röd tråd genom Bettina Johanssons barnboksillustrationer. 2004 startade Ödeshögsbon sitt företag som illustratör och samma år fick hon barn.
– Mitt intresse för olikheter började när min son Vilfred föddes, han har en funktionsvariation vilket gjorde att jag började fundera på vad vi och andra i samma situation saknade i barnböcker.
Frågor som ligger henne varmt om hjärtat bearbetas med bilder och illustrationerna är en spegling om var hon befinner sig i livet just nu.
– När Vilfred var liten och satt i rullstol, blev det ett återkommande inslag att få med en rullstol i mina illustrationer, även om själva berättelsen inte berörde den. Eller när två i min närhet drabbades av bröstcancer, ville jag ta itu med det. Jag har alltid bearbetat olika känslor och händelser med bilder.
Bettina har illustrerat en mängd olika barnböcker med viktiga ämnen som grund. Hon ser det också som en utmaning att kunna få in oväntade element i illustrationerna som inte förväntas av läsaren. Som i boken "Varför gråter pappan?", där författare Kristina Murray Brodin, ville att mamman i boken skulle ägna sig åt något hon själv tyckte om.
– Då valde jag att illustrera en mamma som "mekar med en bil". Jag kan på så vis, med hjälp av illustrationer, förmedla ett helt nytt uttryck för en bok. Det blir då en gränsöverskridande "sidohistoria".
Bettinas bildintresse startade när hon gick i första klass, samtidigt hade hon en förkärlek för karaktärer. På roliga timmen ville hon alltid vara olika typer av gubbar. Hon upplevde sig själv som blyg, men när hon gick in i en roll så vågade hon ta ut svängarna mycket mer. Hennes vänner beskrev henne som "regissören" eftersom hon brukade bestämma hur saker skulle se ut.
Bettina har en stor detaljrikedom i sina illustrationer och det finns underfundiga budskap överallt. Mycket av inspirationen har hämtats från Sven Nordqvists böcker om "Pettson och Findus" och dess små detaljerade komiska element.
– Jag älskade Pettson när jag var liten, jag kunde reta mig på att andra barnböcker var enkla och fula. Jag älskar myllret och att kunna se saker som inte står i texten.
Har du någon speciell drivkraft?
– Det ska vara roligt, jag vill att människor ska bli full i skratt, det ska vara "ful-roligt".
I en av dina barnböcker, "Bara rumpor" är det fokus på nakna kroppar, hur mottogs det?
– Jag har fått många positiva ord, som "Hurra!", "Äntligen!", sedan finns det alltid de som försöker hitta något att störa sig på, någon saknade håriga ben på kvinnor och andra saknade snoppar.
Bettina belyser att personer hör av sig med klagomål innan de ens läst eller tittat på bilderna ordentligt. Det de efterfrågar finns nästan alltid med, men de tar för givet att det saknas bara för att ”det brukar saknas” i böcker generellt. Det är ett svårt uppdrag som illustratör att få med alla tänkbara olikheter i alla sammanhang, konstaterar hon.
– Alla kroppar är fina på sitt sätt, säger Bettina. Finns det olika "vanliga" nakna kroppar med i barnens böcker från att de är små, blir det inte något konstigt när de växer upp.
Vad arbetar du med just nu?
– Jag illustrerar en ny bok som kommer ut i december tillsammans med Mia Karlsvärd. Huvudpersonen Fokus lär läsaren att våga ta bilder på rätt sätt, så du vet vad som är okej att fotografera och dela på sociala medier.