Videon är inte längre tillgänglig
Strax före direktsändningen av Café Norrköping föll den äldre damen så olyckligt i en trappa att hon bröt lårbenshalsen. Men hon vägrade att åka till akuten. "Har jag åkt buss från Umeå för att se Ragnar Dahlberg så tänker jag göra det också".
– Så där låg hon under hela sändningen, på en tillfällig bår bredvid scenen, medan kamerorna rullade. Direkt efteråt blev det ambulansflyg hem till Umeå, säger Ragnar, sänker blicken och närapå rodnar.
Eller tänk när caféprogrammet skulle spelas in i Gränna och det kom 10 000 människor. Det var trafikstockning och sådan hysteri att han inte ens kunde ta sig till sin loge. Som om han vore en världsberömd rockstjärna.
Den pojkaktiga blygheten, var det den som fick kvinnorna att smälta?
Han har många sådana här berättelser, men delar med sig av dem först när jag frågar efter "minnen som etsat sig fast". Ragnar är inte sorten som skrävlande ställer sig upp och drar historier om den egna smått ofattbara popularitet under två hela decennier.
Tvärtom. Det här är en ödmjuk och lågmäld man. Till och med blyg. I alla fall när han är utanför scenens strålkastarljus.
Äsch, det är väl inte så märkvärdigt att göra ett populärt kaféprogram i tv om man får en generös budget. Men det var just det han inte fick. Café Norrköping fick i princip inte kosta någonting alls, gick det snabbt upp för nyhetsankaret som efter att i 14 år ha förmedlat nyheter i Ekot, Rapport och Aktuellt sadlade om och blev en av pionjärerna som på sex orter drog igång direktsända kaféprogram med mycket musik och en fikande publik.
Tv-studion blev snabbt för liten. Hundratals ville ju komma och vara med i publiken. Sommartid föreslog Ragnar att man skulle sända programmet utomhus. Det kostade nästan ingenting alls extra eftersom Ragnar valde tv-husets egen gräsmatta och därtill lånade såväl tält som utemöbler helt gratis.
Café Norrköping seglade om de övriga caféprogrammen i popularitet. Det i Stockholm lade till och med ner. Men i Norrköping fick inspelningen flytta till Folkets park där man kunde ta emot 350 i publiken. Under programmets storhetstid var tittarsiffrorna nästan lika höga som för flaggskeppet Allsång på Skansen. Hur var det möjligt?
– Sommartid turnerade vi med programmet, sände från olika orter och hade en svans av fans efter oss. Många människor planerade sina semestrar efter vår resrutt. Det var helt galet.
Var det Ragnars ledord "nära dig" som banade väg för framgången?
– Jag tror att en del av framgången handlade om tonen, den skulle vara naturlig och ta människor på allvar. Journalister talar ofta över huvudet på vanliga människor, det där har jag alltid ogillat. Publiken skulle lita på oss, känna att vi var på deras sida. Jag ville roa och underhålla, men också utmana ibland.
Ledorden var: Nära dig.
Programmet sändes fyra dagar i veckan och musiken kom att bli ett viktigt ben att stå på.
– På 80-talet fanns det ingen dansbandsmusik alls i tv, trots att den var så populär i de breda folklagren. Den var för enkel, inte fin nog. Café Norrköping blev en dörröppnare för genren i tv.
På kuppen blev Ragnar rena dansbandsgurun. Eftersom han ville locka de bästa banden till studion var han tvungen att läsa på. Efter att ha hört Christer Sjögren i Vikingarna stämma gitarren till "Pärleporten" kuppade han lite när bandet kom till caféet och låtsades att just den låten var inskickad som tittarönskemål.
– Tanken var utopisk för Sjögren, men jag visste vilket sug det fanns efter andliga sånger. Senare vågade han utöka sin repertoar och gjorde ett helt album med andligt material som sålde kopiöst i hela Norden.
Fingertoppskänslan för vad som skulle slå, var det själva succéfaktorn?
När Ragnar var konferencier på en stadsfest i Sölvesborg var det en fasligt begåvad 10-åring från orten som uppträdde. Vilken pipa! Ragnar bjöd in henne till Café Norrköping där hon fick sjunga den nyskrivna "Till en fågel", live till husbandet. Det blev braksuccé och raka vägen till Svensktoppen. Tösabitens namn? Sanna Nielsen.
Personkulten kring honom själv var snart ett faktum. Och Ragnar var inte sen att via sin egen person dra in pengar som omsattes i programverksamheten. Efter varje direktsändning erbjöds publiken, ofta långväga ifrån, att köpa vykort av Ragnar, kaffemuggar, paraplyer, tv-kannor och kepsar med programmets logga på. Fullfjädrad varumärkesplacering alltså och i tv-huset muttrades det att "den där Dahlberg behöver väl snart inte en enda licenskrona för sin verksamhet".
Kön var lång efter varje program. Många ville ha hans autograf, ge honom en rejäl kram och varför inte en puss nu när man ändå fick chansen?
– En chef sa upprört "jag hörde att du beställt 300 muggar att sälja. Tror du verkligen att du får avsättning för dem?" O ja, svarade jag. Jag har just beställt 3 000 till.
Restaurangen i Folkborgen blomstrade, och det var inte bara SVT som drog nytta av Ragnar Dahlbergs framgångar. Det gjorde hela Norrköpings kommun. Många resebolag landet över arrangerade turer till inspelningen och för många av de långväga besökarna blev det hotellnätter och besök på Kolmården, Tjaddenrevyn och Östgötateatern.
Eller var det hans varma hjärta som gjorde honom till en svärmorsdröm?
Ragnar skickade ofta ut frågor till sina tittare och fick drivor av handskrivna brev tillbaka. Frågan kunde vara "vad är lycka för dig?"
– Breven var ofta långa. Vi var de ensammas vänner, ett ljus i deras mörker. Tänk att pussla ihop alla ensamma själar! Men ingen dating i tv, nej det var för kladdigt och inte vår grej.
När Arbetsförmedlingen frågade Ragnar om en syssla till en som behövde arbetsträna fick han ännu en av sina snilleblixtar. De ensamma människorna landet runt kunde paras ihop med varandra utan att det syntes i tv-rutan. Det krävde ett gediget brevsorterande och logistik. "Kvinna söker man", "Kvinna söker väninna" etc.
Den nya arbetstränande medarbetaren gick in för uppdraget med liv och lust.
På så sätt frodades såväl ny vänskap som kärlek från syd till nord och Ragnar kunde ha lagt till "äktenskapsmäklare" på visitkortet.
– En lite väl stor del av vår budget gick nu till frimärken. Jag kontaktade Posten och sade att "det borde väl ligga i ert intresse att människor skriver mycket brev" och så fick vi 10 000 frankerade kuvert av dem.
Flera år efter en "matchning" kunde Ragnar få ett vykort. "Den där karln du skicka till mig va inge bra. Nu vill jag ha en ny".
Det egna kärlekslivet har som för många av oss trevat sig fram. Gift tre gånger, två barn med hustru nummer ett och två barn med hustru nummer två, Ulla-Carin Lindquist, nyhetsankare på Rapport.
– Hon fick en tjänst där, flyttade från Norrköping och skapade sig ett nytt liv däruppe. Jag stannade i Norrköping med barnen.
Blott 50 år gammal avled Ulla-Carin 2004 i den obotliga och mycket svåra sjukdomen ALS. Tv-kollegor gjorde en dokumentär om hennes sjukdom med filmen "Min kamp mot tiden". Samma dag den sändes, den 10 mars, avled Ulla-Carin.
– Vi hade en bra relation. Sjukdomen tog oss alla hårt, särskilt våra gemensamma barn naturligtvis. Med cancer har du ändå en chans, med ALS är det kört. Det värmer hjärtat att hon och döttrarna kom varandra så nära under det sista året. Hon lade sin allra sista energi på att skriva boken "Ro utan åror", en bok dedikerad till barnen.
Till hennes minne startade Ulla-Carin Lindquists stiftelse för ALS-forskning, en välgörenhetsstiftelse som skänker pengar till forskning om ALS.
Ibland gick rockstjärnstatusen fullständigt överstyr. Som när spårvagnar och bussar med turister stannade utanför Ragnars hem i Norrköping.
Och tänk när dokumentärfilmen "Resan till Ragnar" hade premiär 1996. Där följer tv-kameran två kvinnor i Göteborg som ska med på en organiserad busstur till Östergötland och Ragnar. Vi får följa deras förberedelser med permanentspolar hos frissan, deras fnittriga förtjusning ombord på bussen och deras besvikelse när guiden släpper "bomben" att Ragnar inte är singel längre. Då går en suck av besvikelse genom bussen.
Den unga guiden berättar också att hon minsann har mött Ragnars trolovade Gun-Britt i verkliga livet och att hon är "som en alldeles vanlig människa".
– Det var både galet, sorgligt och obekvämt, säger Ragnar samtidigt som ett plågat ansiktsuttryck far över hans ansikte.
Lika snabbt är det borta. Fokus ligger som alltid på tillvarons positiviteter.
Lågmäld och trygg, men också väldigt rolig. Med en osviklig känsla för vad som ligger vanliga människor varmt om hjärtat. Där har ni det.
Och så har han ju inte direkt utseendet emot sig. Klart att Ragnar gick genom rutan.