Sedan tio år tillbaka är hon östgöte. Från början skånska, precis som sin make. Ganga Roslin Bladh och Rurik Bladh. De hittade varandra i Indien och slog sedan ner de gemensamma bopålarna i Ruriks hus vid Tåkern. Bildkonst, yoga, meditation och så odlar hon i trädgården vid huset på slätten.
Konsten var ingenting Ganga fick med sig från föräldrahemmet, de var bönder och trädgårdsmästare. Men så blev det flytt till Umeå och bildlärarlinjen.
När kom du på att du ville bli bildlärare?– Men det skulle jag ju inte bli, jag skulle ju bli keramiker. Jag var ju från Höganäs. Men det var många som sökte till bildlärarutbildningen så jag hängde liksom bara med på den svängen. Men det var jag som kom in. Om jag sedan tittar tillbaka på livet så har det varit jättebra för mig att jag varit lärare och fått vara så mycket med människor. Att få öva upp sin förmåga att förstå andra.
Som lärare arbetade hon bland annat i Bromölla och Göteborg.
Kände du att du hade hamnat rätt som bildlärare?– Vilken svår fråga. Men jag tyckte nog det. Jag hamnade rätt ända tills jag blev för utbränd, så att säga. Då hade jag återigen bytt skola, bildat familj och den sista skolan jag arbetade på var i Båstad och det var inte ett så bra sammanhang.
Ganga beskriver utbrändheten som att alla krafter gick ihop och allt krackelerade. Hon blev diagnosticerad ME (kroniskt trötthetssyndrom).
– Det har varit en lång process att hitta en form för att hantera ME och göra det bästa av situationen. Jag har sedan levt mycket på att besinna mig, ruta in livet. Man får till och med schemalägga vilandet.
Det som fångade upp henne var att själen kallade. En längtan att komma hem.
– I mitt fall yttrade det sig i att jag tog det här äventyret på allvar och jag tog mig verkligen till Indien. Det blev också många resor. För det första att komma till en kultur som får en att inse att man kan leva på så många olika sätt, att man inte heller behöver speciellt många saker här i livet för att leva gott. För mig har det varit mäktigt, berättar Ganga som besökt Indien 18 gånger.
– Någonstans på de här resorna hittade jag Rurik.
Två skåningar som springer på varandra i Indien?– Ja, ja. Det var i Indien. Det dröjde flera år innan det blev något. Vi trivdes så bra ihop så vi var lite försiktiga i början. Vänskapen var för viktig. Jag är väldigt tacksam för att det fick ta tid.
På hösten 2008 flyttade så Ganga hem till Rurik och hans hus vid Tåkern.
– Jag var då långtidssjukskriven och det som höll mig uppe var konsten och yogan. Jag hade inget annat val i livet än att hålla mig till dessa två ben. De har alltid varit den läkande kraften. På en av mina första resor till Indien fick jag en personlig kontakt med en yogi. Det är traditionellt så som yogan lärs ut, man går hos en mästare. Han sa åt mig att gå hem och undervisa. Men jag har aldrig funderat på att ha det som en karriär. Bara en kväll i veckan. Det har jag gjort i tio år.
Gangas måleri uppmärksammades då hon hösten 2018 fick ett kulturpris på 25 000 kronor, Stiftelsen Ingeborg och Folke Löfs minnesfond. Nu står våren för dörren och med den konstrundan, Konst Runt Omberg, under Kristi himmelfärdshelgen. Då deltar Ganga och hennes yngsta dotter Rita Haavimb i en utställning på Saga kulturhus i Ödeshög.
– Det är jättekul, jag och Rurik och min dotter som går på Beckmans, kommer att vara utställare.