Storebror Patrik och lillbrorsan Nisse fyller båda 80 år 23 juni.
– Jag är tio minuter äldre, jag trängde mig ut först, säger Patrik.
Som tvåäggstvillingar är de inte särskilt lika utseendemässigt. Inte till sättet heller. Nisse är öppet glad och pratsam. Patrik är också glad och talför, men bakom en lite slutnare fasad.
Hur lika är ni egentligen?– Väldigt lika. Båda gillar att följa sport och att spela på trav och fotboll. Och att ta en drink, menar Patrik med glimten i ögat.
De spelar på travet tillsammans varje onsdag och lördag.
Andra likheter är att tvillingarna blivit Vadstena trogna genom livet. Likaså att de hållit fast vid de yrkesbanor de slog in på i ungdomen.
Patrik började som plåtslagarlärling året han skulle fylla 14 år.
– Vi bodde granne med Hallins plåtslageri på Stockmakargatan och det hade nog betydelse. Yrkesvalet blev bra, jag har alltid gillat att vara plåtslagare.
Nisse jobbade i en speceriaffär några år innan en kompis lockade honom att börja på Posten.
– Jag blev fast där i 48 år och har trivts, men tyvärr blev postens verksamhet sämre och sämre med åren.
Sport är ett stort gemensamt intresse. Det började med fotboll i Vadstena GIF. Patrik var målvakt och Nisse utespelare.
– Jag gjorde det första målet på Kungsvalla när idrottsplatsen var ny, upplyser Nisse stolt.
Patrik var målvakt i bandy också. Klubbarna för honom där var i tur och ordning Vadstena GIF, IFK Motala och Nässja.
– Bandy var inget för mig, jag var för dålig på skridskor, säger Nisse.
Båda har lätt för siffror, men på olika sätt. Nisse har suttit som kassör i olika föreningar.
– Nu har jag bara uppdraget som revisor i Odd Fellows seniorklubb kvar.
Patrik har stenkoll på datum då viktiga saker hände. Ofta även klockslag.
– 07.20 den femte maj 1972 ramlade jag ner från en stege och skadade tre ryggkotor, säger Patrik och berättar att han ramlat ner tio gånger under sitt yrkesliv. Dock utan svåra bestående skador.
Då har Nisse haft mer otur med hälsan. Bägge benen är amputerade som en följd av hans diabetes.
Men visst finns det olikheter också.
– Jag är en pappersgubbe, säger Nisse.
– Jag är bra på det praktiska, säger Patrik.
De olika färdigheterna gör att tvillingarna kan bistå varandra. Patrik fixar med Nisses hus och lillebror hjälper storebror om något ska göras över datorn.
– Jag har inte ens någon dator, avslöjar Patrik.
Kan ni försöka beskriva varandra?– Nisse är en kämpe. Jag trodde inte att han skulle klara sig när han amputerat första benet. Han var riktigt illa ute då, säger Patrik.
– Patrik är omtänksam och ställer alltid upp. Han har skjutsat på mig när jag inte kan köra själv, säger Nisse.
Födelsedagarna firas på varsitt håll med öppet hus på eftermiddagen och tillsammans med respektive familj på kvällen.
Tvillingbröderna förväntar sig inte några presenter av varandra.
– Nej, det brukar vi inte köpa.
Brukade ni få likadana presenter när ni var barn?– Förmodligen, säger bröderna och drar sig till minnes en händelse.
– Men det handlade inte om födelsedagspresenter, utan julklappar. Vi fick varsin uppsättning verktyg och i den fanns det en liten yxa. Vi tog yxorna och gick ut och högg ner en nyplanterad granhäck, det var inte så populärt, säger de och skrattar gott åt minnet.
Nisse försöker svära sig fri.
– Det var förmodligen Patrik som högg medan jag tittade på. Jag har ju tummen mitt i handen.