De träffades under en bootcamp i Vallabackarna. Louise var personliga tränaren och crossfit-tjejen som höll i gruppträningspasset. Lina var småbarnsmamman som hängde på sina vänner och ville komma i form efter två graviditeter.
– Du föll väl för mig när jag skrek att du skulle göra burpees, säger Louise.
Hon tittar på sin sambo och skrattar.
Det är en vacker, men bitande kall fredag i mars. Solstrålarna bryter in mellan trädstammarna i elljusspåret i Tallboda. På magen bär Lina på Neo, parets fyra månader gamla bebis, i en leopardmönstrad bärsele.
Resan hit, eller rättare sagt – resan till Neo – har varit både snårig och spikrak på en och samma gång. Snårig, för hur gör man egentligen för att bli gravid som ett samkönat par? Men också spikrak, för när stigen väl var utstakad, kom målsnöret fortare än de någonsin vågat hoppas på.
Louise har alltid vetat att hon vill bli mamma. Så när hon träffade Lina var hon tydlig från början – hon ville ha barn. De kom från olika bakgrunder: Louise hade bara varit tillsammans med tjejer, Lina hade å sin sida bara varit intresserad av killar. Men vänskapen växte och till slut förstod de båda att de var förälskade.
– Lina hade ju redan två barn. Så för att jag skulle kunna gå in i ett förhållande ville jag vara säker på att Lina också ville ha ett gemensamt barn.
Och det ville hon.
Louise och Lina vände sig först till RMC, Reproduktionsmedicinskt centrum, i Linköping. Vid tidpunkten var det två års väntetid för att ens kunna inleda processen med assisterad befruktning.
– När man står där och trampar, vill man sätta igång direkt. Med deras hjälp hade det förmodligen tagit minst tre år för oss att få barn. Sedan vill jag inte bli förhörd och granskad till fotknölarna för att jag vill bli mamma, säger Louise och Lina fortsätter:
– Där är det lite skillnad för heterosexuella, de kan gå ut på krogen och bli med barn samma kväll. Det är bra att vården är noggranna i kontakten med blivande föräldrar, men det är väldigt jobbigt att de ifrågasätter saker långt tillbaka i tiden.
Tvekade ni någon gång?
– Nej, inte att vi ville ha barn. Däremot kände jag att jag inte orkade gå igenom den där processen. Den kampen ville jag inte ta. Dessutom visste vi att det fanns alternativ om man var villig att stå för alla kostnader själv, säger Louise.
De valde därför en privatklinik i Danmark. Dagen efter deras första kontakt fick de ett mejl om vilka prover som Louise behövde ta. Blodprover, cellprover, ägg skulle räknas ... Listan var lång och till en början hade de ingen aning om var de kunde utföra testerna. Men till slut vände de sig direkt till provtagningsenheten på universitetssjukhuset. Personalen var hjälpsam och proverna skickades därefter vidare till Danmark.
– Det verkar vara ett vanligt problem. Var ska man ta alla prover? Jag har tre bekanta som vi har hjälpt och som har blivit gravida efter oss. Så det är inte helt enkelt att hitta rätt.
Efter en nervös väntan på provsvar, visade det sig att alla värden såg bra ut. På Alla hjärtans dag förra året hade Louise och Lina sitt första skypemöte med läkaren i Danmark. De hade klätt upp sig för att visa vilka bra och ansvarsfulla mammor de skulle bli.
– Men så funkade inte kameran. Så där satt vi, uppklädda till tänderna, helt i onödan, säger Lina.
Läkaren rådde Louise att börja ta ägglossningstest redan samma kväll. Fastän det inte alls stämde in i menscykeln gav testet utslag tre kvällar senare. Och när de ringde till kliniken nästa morgon fick Louise och Lina höra att de var välkomna till mottagningen klockan 15 samma dag.
– Det kändes väldigt pirrigt att sätta sig i bilen. Men samtidigt tänkte jag: vad är sannolikheten att det tar på första försöket, säger Louise.
– Ja, de säger att man får räkna med 3-4 försök om man vill bli gravid. Vi tänkte mer att det var skönt att få sätta igång, så att vi snart kunde få göra ett andra försök, säger Lina.
Besöket i Danmark gick fort. En läkare förklarade hur inseminationen skulle gå till. På skrivbordet mellan dem låg ett inplastat rör. Plötsligt säger läkaren "ja, just det, era önskemål blev uppfyllda". Önskemålet var att donatorn skulle likna dem själva. Blond och blåögd. De fick också veta att han var 180 centimeter lång.
Louise och Lina valde en öppen donator. Det innebär att Neo har möjlighet att ta kontakt med givaren när han fyllt 18 år. Något som kändes självklart för båda.
Efter inseminationen fick Louise ligga kvar i 20 minuter, innan de satte sig i bilen mot Linköping. Under hela resan höll Lina handen på Louises mage.
– Du sa: "Det hjälper om jag håller hela vägen hem", säger Louise.
– Och det gjorde det ju, flikar Lina in.
Redan efter några dagar började Louise känna sig trött. En främmande känsla eftersom hon i vanliga fall har ett överskott på energi. Elva dagar efter besöket i Danmark visade stickan på två streck – hon var gravid.
– Jag hade aldrig trott att det kunde gå så fort. Jag la till och med ut en bild på stickan i ett forum. Alla svarade att jag med hundra procent var gravid. Den kvällen firade vi med bubbel, säger Louise.
Deras blickar möts över Neos sovande huvud.
– Ja, det är helt sjukt att det funkade, säger Lina.
Från ett tidigare förhållande har Lina sönerna Charlie, 10 år, och Malte, 7 år.
Du har varit gravid två gånger förut. Hur var det att stå vid sidan om den här gången?
– Vi har pratat mycket om det. Det var så häftigt att Louise också skulle få uppleva det. För jag älskade verkligen att vara gravid, även om jag blev stor som ett hus, säger Lina och fortsätter:
– Sedan är det lite annorlunda att inte ha kontroll. Jag ville hela tiden veta hur hon mådde. Jag minns själv hur jag satt på jobbet med handen på magen – man var ett med bebisen. Men jag är så tacksam över att ha fått uppleva båda sidorna. Jag har förstått vad Louise har gått igenom på ett annat sätt.
I början av sommaren fick Louise också en förfrågan från blöjföretaget Libero att börja vlogga på deras youtube-kanal. I femton veckor kunde tittarna följa Louises och Linas resa på "Gravid vecka för vecka". Varje avsnitt hade i genomsnitt 30 000 visningar och förlossningsavsnittet har setts av över 80 000 tittare.
– Det var ett jätteroligt forum att få vara med i som gravid. Jag är också väldigt tacksam att vi gjorde det, för nu har vi en enda lång och härlig dagbok över vår gravidresa, säger Louise.
Tittarna har fått följa allt ifrån Linas spända väntan i bilen när Louise har varit inne på ultraljudsundersökningar. Till deras besvikelse när det visade sig att Lina inte skulle få följa med till BB på grund av coronaläget.
Genom hela resan har följarna hejat på och peppat.
– När vi var i Stockholm senast kom det fram tjejer på gatan som sa: "Vi såg er på vloggen". Det känns väldigt speciellt, säger Lina.
Den 18 november 2020 föddes Neo. Latensfasen pågick i två dygn och när läkaren tillslut sa "vi kommer att sätta en sugklocka nu för vi vill gärna träffa din bebis", blev Louise enbart lättad.
– Jag tänkte bara: "Vad skönt, då har vi alla samma inställning, för det vill jag också". Det har vi skrattat åt efteråt. Jag förstod aldrig att det stod en läkare utanför som var beredd att ta mig till operationssalen för kejsarsnitt. Men allt gick bra.
Innan Neo kom till världen var Louise och Lina vana vid att träna mycket tillsammans. De är båda spontana till sin natur och varannan vecka har de kunnat göra lite som de velat. I dag får de anpassa sig efter Neos mat- och sovklocka.
– Att vara mamma är jätteunderbart – och en prövning. Livet har förändrats på många sätt. Men det är verkligen jättehäftigt, säger Louise och Lina instämmer:
– Det är så roligt att få följa en ny person, att det blev just han. Varje gång det funkar är ett mirakel. Och med facit i hand, om det inte hade gått på första försöket hade han inte funnits hos oss i dag. För efteråt stängde de gränserna till Danmark. Så han måste vara meningen på något sätt.
Skogspromenaden är slut och utanför huset står familjens bil parkerad på gatan. I dammet på bakrutan har någon skrivit "Neo" med ett stort hjärta runt bokstäverna.
– Malte ...
Lina pekar på rutan och ler.
– Charlie och Malte är verkligen världens bästa storebröder. De har varit så förväntansfulla och glada. Och Neo får så många kramar och pussar hela tiden.
Hon stryker ömsint handen över sin yngste son som sover djupt med öppen mun.
– Eftersom jag har två biologiska barn sedan tidigare funderade jag lite över hur jag skulle känna. Man tänker ju ändå. Men det finns inte på världskartan att jag inte känner att det här är mitt biologiska barn. Det är ingen skillnad över huvud taget.
I framtiden hoppas de på en lillasyster eller lillebror till Neo. Den här gången är stigen redan upptrampad och de tvekar inte inför att ta kontakt med samma klinik i Danmark igen. Kanske får följarna hänga med även på den resan. För Louise och Lina har valt att fortsätta vlogga – även efter graviditeten. Och på Louise instagramkonto kan följarna läsa om livet som nybliven mamma:
"Herregud vad jag älskar den här lilla killen. Min kärlek växer för varje dag som går och jag är så fruktansvärt tacksam att det finns så många bra lösningar och tillvägagångssätt för att bli gravid – oavsett vem du är eller vem du älskar."
Louise lyfter upp Neo ur bärselen. Det är snart dags för mat.
Vad betyder han för dig?
– Neo betyder väl ... ja, allt.