Marianne Danielsson har sen barnsben alltid tyckt om byggnader och dess historia.
Redan på kartor från 1650-talet är Bankebergsvägen inritad. Då hade vägen en liten annan sträckning än i dag och gick strax söder om Bankebergs gård. Vägen hade en viktig funktion som transportled, det vittnar bygget av gästgiveriet i Bankeberg om.
– Nu är det tretton år sen jag gick i pension. Då önskade jag att jag fick komma in i de där husen vid Vikingstad hembygdsgård och det har jag sannerligen fått göra nu då huvudansvaret för byggnaderna är mitt, säger Marianne.
Det hela började när hon cyklade ner till Hembygdsgårdens årsmöte. Marianne blev invald i styrelsen och snart nog fick hon ta över byggnadsansvaret för Bankebergs Mellangård, som egendomen heter.
– Det ville jag gärna, det är min stora glädje. Att se till att det håller sig snyggt. Och att julpynta ett sånt gammalt ställe inför föreningens julmarknad är hur kul som helst.
Vikingstads Hembygdsförening bildades 27 oktober 1960. Verksamheten skulle inriktas på att samla in äldre föremål, samt utflykter och torpvandringar. Nio år senare lånade den dåvarande ägaren Ester Norrbom ut byggnaderna och trädgården till föreningen. Ester var syster till bröderna Albin och Filip Nilse som bedrev jordbruk på gården. 1996 köpte till slut Hembygdföreningen gården som då var i kommunens ägo.
Marianne träffade sin blivande man Rolf, som var östgöte, på en fest på lantbruksskolan i Skurup 1964. Hennes föräldrar hade lantbruk och det var inte tal om att flytta hemifrån. Hon fick cykla till stationen och ta tåget till stan för att jobba, så hon bodde hemma tills hon var 25 år.
Man fick gifta sig för att komma hemifrån. På hösten, två år senare, ringde kyrkklockorna och paret köpte hus ute på landet i Vikingstad.
– Det första jag skaffade var en karta över landskapet och Linköping. Så fort jag hörde ett namn på en gata eller så, tittade jag var det låg, minns Marianne.
1976 blev Rolf sjuk. Det visade sig vara en ovanlig och ärftlig njursjukdom. Han blev trött och hade ofta ont i huvudet. Livet tog en ny vändning och Marianne funderade på hur framtiden skulle bli.
– Vad i all världen skulle jag göra? Jag såg en annons om en sjukvårdsbiträdeskurs 1977, då var jag 36 år. Kursen var på 20 veckor. Praktikdelen gjorde jag på njurmedicin och jag fick komma dit trots att de inte tog emot praktikanter. Där lärde jag mig massor om Rolfs sjukdom.
Marianne och Rolf fick en son och en dotter som båda två ärvde njursjukdomen. 2004 fick dottern diagnosen.
– Är det så att det går och du behöver en ny njure, så ska du få en av mig, sa Marianne.
Sex år senare var det dags. De låg på salarna bredvid varandra i Göteborg under operationen och allt gick bra.
2013 gick sen Rolf bort och hösten 2018 fick även sonen sin diagnos. Året efter opererades även han och donatorn då var hans fru.
I Vikingstad går livet vidare ändå. Nära hembygdsgården ligger kyrkan. Där kommer Mariannes hembygdskunskaper till nytta som dop- och kyrkvärd.
– Jag är också med i kyrkofullmäktige och kyrkorådet. De viktigaste frågorna nu handlar om ny kyrkoherde och renoveringar av våra fem kyrkor i församlingen: Vikingstad, Sjögestad, Rappestad, Västerlösa samt Björkeberg. Under vinter har vi bara Gudstjänst i Rappestad, den ligger liksom i mitten.