Marinka menar att det inte bara Àr klÀdseln som uttrycker kulturell identitet. De fristÄende kurser som hon lÀst pÄ Södertörns högskola har gett mersmak, sÄ nu ska hon lÀsa till lÀrare dÀr.
Romer Ă€r en av Sveriges fem nationella minoriteter. I februari 2012 beslutade regeringen om en samordnad och lĂ„ngsiktig strategi för romsk inkludering 2012â2032. Det övergripande mĂ„let för strategin Ă€r att den rom som fyller 20 Ă„r 2032 ska ha likvĂ€rdiga möjligheter i livet som den som Ă€r icke-rom. Marinka VĂ„rstrand, som sjĂ€lv har resande-romsk bakgrund, hoppas att det ska bli verklighet.
Nyligen publicerades en text av henne i antologin "FrÄn interkulturell pedagogik till romska studier: En festskrift för Christina Rodell Olgaç" (2020).
â Min lĂ€rare frĂ„n kursen âDen romska minoritetens historiaâ, Jan Selling, mejlade mig och frĂ„gade om jag ville bidra med mitt PM, förklarar Marinka.
Marinkas bidrag heter "Resandefolket â vilka Ă€r vi?", och handlar frĂ€mst om de resande romerna som inte sticker ut med sin klĂ€dsel som mĂ„nga av de finska gör med stora kjolar och blusar.
â Min mamma Ă€r finsk rom och min pappa Ă€r svensk resande, berĂ€ttar Marinka.
â NĂ€r jag var tonĂ„ring och folk fick veta om min hĂ€rkomst frĂ„gade de ibland om mamma stal tv-apparater genom att gömma dem under kjolen. DĂ„ kunde jag svara med mycket ironi, för dumma frĂ„gor förtjĂ€nar dumma svar, tyckte jag.
Marinka menar att den stora kjolen Àr vÀldigt tung och att man vÀljer sjÀlv om man vill bÀra den. FrÄn mamman har Marinka lÀrt sig det finska sprÄket, som hon nu lÀr vidare till sina egna barn.
FrĂ„n pappan, Birger Rosengren â som var ordförande i Resandefolkets romanoa riksförbund redan nĂ€r hon var liten â har hon ocksĂ„ lĂ€rt sig en del ord pĂ„ skandoromani under studiecirklar som hon var med i under barndomen. SprĂ„ket har talats av resande i Sverige sedan 1500-talet, men i dag glömts bort av mĂ„nga.
Studiecirklarna hölls i Linköping, men Marinka Àr född och uppvuxen i Norrköping.
â NĂ€r jag hade mitt första jobb i Norrköping blev jag tillsagd att jag inte fick prata finska under arbetstid, vilket jag gjorde ibland pĂ„ golvet nĂ€r jag stötte pĂ„ slĂ€ktingar eller bekanta. Men vad jag vet blev ingen av de anstĂ€llda som pratade andra sprĂ„k tillsagda pĂ„ samma sĂ€tt.
Marinka blev oftast ocksÄ först anklagad nÀr pengar fattades i kassan, till exempel för att nÄgon rÀknat fel.
â SĂ„ pĂ„ mitt nĂ€sta jobb började jag sĂ€ga att min pappa var italienare i stĂ€llet. För folk frĂ„gade alltid: "Hur kommer det sig att du Ă€r sĂ„ mörk?".
Marinka vande sig vid att ljuga om sin hÀrkomst, Àven om det var pÄfrestande att inte vara helt Àrlig ens mot sina nÀra vÀnner som hon fick i butiken. Men hon upplevde att det gick lÀttare att ta sig fram nÀr ingen visste att hon var resande-rom. Hon jobbade sig upp till butikschef.
â Jag skĂ€mdes över att ljuga om detta som jag aldrig gjort förut, sĂ„ nĂ€r jag fĂ„tt min första dotter skrev jag ett lĂ„ngt blogginlĂ€gg och förklarade hur jag tĂ€nkt och kĂ€nt. Reaktionerna visade att alla Ă€r vĂ€lkomna pĂ„ det företaget.
Ibland har Marinka varit rÀdd för fördömanden Àven frÄn "sina egna".
â Romer har historiskt sett inte varit vĂ€lkomna i samhĂ€llet. Vi har tvĂ„ngssteriliserats, blivit frĂ„ntagna vĂ„ra barn, inte fĂ„tt gĂ„ i skolan, inte fĂ„tt befinna oss pĂ„ viss mark lĂ€ngre Ă€n ett dygn och sĂ„ vidare. Det har lett till att vi Ă€n i dag hĂ„ller oss en del för oss sjĂ€lva och att familjen Ă€r viktig med traditionella roller.
Marinka menar att hon dÀrför kÀnde sig lite osÀker nÀr hon klÀdde och betedde sig som andra ungdomar och gick med kassar frÄn Systembolaget genom stan. Som tonÄring festade hon, reste och "levde livet".
Marinka Ă€r uppvuxen i Norrköping och hĂ€lsar dĂ„ och dĂ„ pĂ„ familj i Ăstergötland. Hon minns nĂ€r hon var yngre och gick pĂ„ Augustifesten, dĂ„ kunde hon vara nervös inför vad andra romer kunde tĂ€nka.
â Men jag fick sedan Ă€ndĂ„ höra av andra Ă€ldre romer att det var bra att jag gick min egen vĂ€g. Ibland sitter rĂ€dslan bara i huvudet.
I dag lever Marinka i Stockholm med sin man Pa Modou Badije frÄn Gambia och deras tre gemensamma smÄ barn. För att kunna sprida kunskap och inspirera ungdomar att vara sig sjÀlva, har hon bestÀmt sig för att bli lÀrare.
Pa Modou Ă€r artist och frontsĂ„ngare i bandet Panetoz, som bland annat medverkat i Melodifestivalen men slog igenom 2012 med lĂ„ten âDansa pausaâ. Tillsammans engagerar de sig i vĂ€lgörenhet genom den egna ideella föreningen Love by force international. Marinka sköter mycket administration, medan Pa Modou reser till Gambia för att exempelvis lĂ€mna insamlade klĂ€der.
â Genom att göra allt sjĂ€lva vet vi sĂ€kert att hjĂ€lpen kommer till behövande.
Ăven barnen Ă€r engagerade.
â De fĂ„r vĂ€lja vilka leksaker de vill ge bort. Det Ă€r viktigt att de kĂ€nner till sin bakgrund och att alla inte har samma förutsĂ€ttningar.