Det kom ett mejl från någon som tyckte att Tommy Wahlqvist är en person som borde uppmärksammas:
"Han är sedan årtionden kassör i samfällighetsföreningen Isbrodden. Utöver denna syssla, som han gör på ett utmärkt sätt, är han allt-i-allo. Vad vi än behöver åtgärda kan han alltid erbjuda sina tjänster".
– Ja, jag är väl lite som Ove, säger Tommy och syftar förstås på huvudpersonen i Fredrik Backmans omåttligt populära bok "En man som heter Ove" som blev lika populär som film.
– Jag tycker om att göra saker. Jag går mina rundor i området med min trappstege och skruvdragare och fixar det som behöver fixas. Och det finns faktiskt en likhet till. Jag kör också bara Saab sedan många år tillbaka, skrattar Tommy.
Samfällighetsföreningen på Bygdegatan i Lambohov i Linköping består av 62 friköpta radhus, som utgör 40 procent av beståndet. Resten är hyresrätter som ägs av Stångåstaden.
– Vi flyttade hit när husen byggdes 1982 och blev kvar. Folket som bor här är jättebra. Det är en bra blandning. Och väldigt många av oss som bott här från början är fortfarande kvar.
Samfälligheten har ansvaret för den yttre miljön, som asfalt, belysning, snöskottning, lekplatser, grönytor och planeringar. Det är där Tommys färdigheter och villighet att hjälpa till är guld värd.
Som kassör i föreningen sedan 1999 vet han också hur mycket mer det skulle kosta att låta utomstående entreprenörer göra jobbet.
Så nyligen såg Tommy själv till att byta till energisnålare ledlampor i 75 armaturer. Och går gungorna på någon lekplats sönder fixar han det också. Liksom vattning och skötsel av nyanlagda planteringar.
– Jag betalar till mig själv. Det håller ju medlemsavgiften nere. Och både det fysiska jobbet och bokföringen är bra friskvård. Det gäller att hålla Alzheimern på avstånd.
Hur mycket tid lägger du ner?
– Runt 200–300 timmar om året blir det nog.
Händigheten har Tommy haft nytta av både när det gäller radhuset och att bygga ut sommarstugan.
– Den är nog ett arv från både morfar och pappa. Morfar reparerade alltid allt själv – helst i rostfritt stål.
Vad gör dig glad och vad gör dig arg?
– Glad vet jag inte ... Men jag blir arg när man kommer in och förstör för oss på området. Vi hade skyltar som några tyckte det var kul att öva karate på. Jag lagade dem ett antal gånger tills de var sönderlagade. Sedan fick vi byta till mer tåliga.
Lika trogen Saab som bilägare har Tommy varit företaget som arbetsgivare. Nu är han pensionär. Men han "gick över tiden" med 1,5 år för att fullfölja den flytt av lagerverksamheten för civilflyget som han tidigare varit ansvarig för.
– Jag började på Saab 1969 efter lumpen. Jag tänkte att det kanske kunde vara något tills jag fått ett "riktigt jobb". Det blev ett mycket lärorikt första år i Berget med att fräsa detaljer på en vertikalfräs.
Därefter blev det en flytt till materialplaneringen där han sedermera blev chef. Eftersom Tommy alltid varit intresserad av teknik och systemhjälpmedel var han delaktig vid införanden av olika administrativa system. De sista 15 åren var han systemförvaltare för den civila eftermarknadens systemstöd och fick se sig om i världen med jobbresor till USA, Australien och åtskilliga europeiska länder.
– Jag har inte ångrat en sekund att jag blev kvar på Saab, som varit helt fantastiskt på att hitta jobb som man trivts med. Det tror jag inte man kan säga om så många arbetsplatser.