En tårta till min vän, det var Elizabeth Sandbergs önskan. Vännen tillika kollegan Vivica Ekedal lyser upp hennes dagar både på jobbet -- och i bilen.
Elizabeth Sandberg började arbeta på Bildningscentrum Facetten förra hösten. Direkt fastnade hon för Vivica Ekedal.
-- Vivica är rolig och bjuder på sig själv. Hon har blivit en sådan vän som får en att känna sig som en galen tonåring igen, berättar Elizabeth.
Så visst, tårta ska de ha, men det blir en överraskning för Vivica.
-- Jag vill ge dig en tårta eftersom du är en sån underbar vän, säger Elizabeth när hon på en rast i skolan räcker över tårtan till Vivica.
Vivica tittar förvånat på Elizabeth.
När hon får det hela förklarat för sig utropar hon:
-- Vad du är gullig!
Sen börjar de fnittra. Det gör de ofta när de umgås, berättar de.
Det som gör Vivica och Elizabeth till så goda vänner är att de kan blanda skoj med allvar.
Det kan behövas när man jobbar på en skola.
-- Det är ett utsatt jobb och det är svårt i början. Då är det bra med arbetskollegor som förstår, säger Elizabeth.
-- Ja, ena dagen tycker man att man är såå bra, andra dagar har det blivit pannkaka. Det är skönt att kunna berätta för någon som är i samma miljö när man har gjort bort sig, att avdramatisera sina misstag, säger Vivica.
I skolan hinner de inte alltid prata så mycket som de vill.
Därför pratar de med varandra i mobiltelefon på väg till och från jobbet varje dag.
-- När man sätter sig i bilen sätter man mobilen på laddning, handsfreen i örat och ringer upp den andra, säger Vivica.
Sen snackar de under bilresan på 40 minuter från Norsholm och Västerby till och från Åtvidaberg.
Tidigare gjorde de dagliga samtalen att Elizabeth och Vivica hade mobiltelefonräkningar på över 2 000 kronor i månaden. De var tvungna att göra något åt det.
Först tänkte de tjänstetelefon. Det lyckades de inte få.
Sen hittade de ett abonnemang där de bara behöver betala uppkopplingsavgiften när de ringer till varandra.
Nu är räkningarna på en behaglig nivå igen.
Elizabeth och Vivica sitter mycket och fantiserar om vad mer de skulle kunna göra.
De planerar galna upptåg och genomför en del av dem. Det händer ibland att Elizabeth går in på Vivicas lektioner, sätter sig med klassen och börjat ställa frågor som vilken elev som helst.
-- Man måste ha självdistans som lärare. Vi ska jobba i 30 år till, då kan man inte gå runt och grina, säger Elizabeth.
Elizabeth och Vivica har många små projekt för sig i skolan. De har bland annat ordnat med en internationell hörna i biblioteket. De har också haft planer på en diktklubb, där man varje vecka ska läsa aktuella dikter.
-- Det är en bra tanke, men precis som med många andra visioner har vi inte kommit så långt än, säger Elizabeth.
Eftersom Vivica och Elizabeth bor långt ifrån var-andra ses de inte speciellt ofta efter jobbet. De gånger de gör det tar de gärna med sina barn.
Deras döttrar trivs väldigt bra med varandra och mammorna har många gemensamma intressen även utanför skolan.
-- Förutom att våra barn är i liknande ålder, börjar båda bli intresserade av hus och inredning, säger Vivica.
-- Sådana intressen får man när man är medelålders. Vi kanske ska börja prova ut rullatorer snart, undrar Elizabeth.
Till våren planerar de dessutom att åka på Finlandskryssning tillsammans med några av deras gemensamma vänner från skolan.
Det har faktiskt visat sig i efterhand att de redan innan de träffades hade en gemensam vän.
Elizabeth var bästis med personen som barn, Vivica som tonåring.
Nu har de bland annat cyklat Tjejvättern ihop alla tre.
-- Världen är liten, säger Elizabeth.
Fast med goda vänner känns den stor.