Det är bråda dagar på gården Horn, vid sjön Vins allra nordligaste udde. Här föds nya lamm nästan varje dag.
-- Jo, det är mycket vakande, säger Gun och ler stort även om hon varit uppe sedan klockan fyra och förlöst en ny skara lamm.
Livet går fort. Lammen växer upp, så även människor.
-- Jag kan inte fatta att jag ska fylla 60. Min pappa som är över 80 år sa till mig häromdagen: att du redan är 60 år!
Gun sitter uppflugen på en halmbal inne hos ett par tackor med lamm. En syn hon själv inte skulle kunna ha gissat sig till för 15 år sedan.
-- Vi bodde på Vasavägen i stan och jag jobbade åt Brio med skyltning, demo och försäljning.
Född och uppvuxen i och kring Åtvidaberg slöts cirkeln i slutet av 1980-talet. Gun och maken Nils köpte gården Horn, skaffade biffdjur och födde upp travhästar. Så småningom köptes gården Rösten, med den historiska rödstenen vid riksväg 35, in.
Nu bor makarna Tholmark på Rösten. Men Gun sköter om sina djur på Horn; 32 tackor, en växande skock lamm och två hästar, varav Norman, en väldig Shirehäst, är ett minne från 50-årsdagen.
-- Jag fick honom i present då.
Gun har rötter i lantbruket. Mor- och farföräldrarna drev lantbruk.
-- Jag har alltid varit intresserad av lantbruket, men jag trodde aldrig att jag skulle hamna i det själv, säger hon.
Bland djuren har särskilt fåren, och hunden Frasse och katten Wilma, en plats i hjärtat.
-- Man lär sig mycket. Men man måste vara envis och aldrig ge upp när man har djur.
Så berättar hon historien om lammet, vars mamma dog. Gun smorde in lammungen med en annan tackas moderkaka tills dess att tackan accepterade den som sin egen.
-- Och en gång räddade jag livet på en kalv. Den mådde dåligt, hade ett krumt ben och dömdes ut av andra lantbrukare. Men jag gav inte upp. Jag masserade kalven och spjälade benet.
Senare sprang kalven efter henne. I dag har den en särställning bland sonen Lars köttdjur på Rösten.
-- Hon är avelsdjur, säger Gun med stolthet i rösten.
Vissa delar av livet blir till glädjeämnen, andra fylls med sorg. När Gun ser tillbaka minns hon 1990-talet som ett årtionde av sorg och sjukdom i familjen.
-- Det har varit tungt, men djuren har gjort att jag tagit mig igenom svårigheter. Man får så mycket igen från dem.
Hon har lärt sig att ta vara på livet och lever efter devisen:
-- Man kan fylla livet med år, men det är bättre att fylla åren med liv.
Upplevelser är viktigare än materiella ting, tycker Gun. Detsamma gäller hälsan och att det ska gå bra för det viktigaste och mest älskade i livet; maken Nils, de tre barnen och de fem barnbarnen.
-- Livet är skört. Därför måste man ta vara på den dag som idag är.
Hon har nära till ett leende och tycker sig själv vara optimist i det mesta. Kanske också vad det gäller tiden.
-- Jo, det kan vara svårt att få den att räcka till.
Engagemanget är spritt. Gun har kyrkliga uppdrag som kyrkvärd i Grebo och som ledamot av kyrkorådet, kyrkofullmäktige och kyrkonämnden. Hon är med i Åtvidabergs soroptimister och är ordförande i Grebo- Värna hushållsnämnd.
Födelsedagen firas med öppet hus i hemmet i Rösten under påskdagens eftermiddag. En sådan dag kan bara en lammning få Gun att lämna kalaset.