Få har så stor erfarenhet av att flytta som Pia Oredsson Tember i Åtvidaberg. 33 gånger har hon hunnit dra upp bopålarna och fler gånger lär det bli.
Det här reportaget skulle egentligen ha handlat om teater, eftersom det är sina teaterproduktioner Pia Oredsson Tember är mest känd för. Men redan när jag försöker leta mig fram till rätt adress styrs fokus in på hus och bostäder. För hur jag än letar får jag inte ihop det.
Jag har blivit uppmanad att hålla utkik efter ett aprikosfärgat hus där julgranen fortfarande står kvar på balkongen. Men något sådant finns inte på adressen jag har skrivit ner. Där står bara ett jättelikt hus med två flyglar som inte alls ser ut att innehålla lägenheter. Till slut kommer jag i alla fall rätt och ett ljus går upp för mig. Hon har bostäder på två adresser.
-- Ett tag hade vi fem hus som vi hyrde ut, men det kostade mer än vad det smakade, säger hon på uppblandad skånska som vittnar om att hon växte upp i Snapphanebygden.
När jag kliver in i den lilla lägenheten berättar hon att huset på adressen jag först hamnade på ska bli familjens hem. Så småningom. Sedan ett par år tillbaka ägnar hennes man Odd större delen av fritiden åt att renovera byggnaden, men hur lång tid det tar innan huset är inflyttningsklart står skrivet i stjärnorna. Pias förhoppning är att det endast ska dröja två till tre år. Men äldsta dottern Julia, 13 år, är inte lika säker.
-- Hon tror att hon kommer att ha hunnit flytta hemifrån innan hon fått sitt eget rum. Andra tror att vi kommer att vara pensionärer innan det är färdigt, säger Pia som drömmer om att kunna använda ett plan i den vänstra flygeln till dramakurser. I den högra förvarar hon redan kläder som hon använder i sina uppsättningar.
-- Jag har massor. 76 balklänningar, 15 brudklänningar och flera hundra hattar. Jag samlar på mig sånt som jag tycker är fint.
Ett tag var det nära att alla flyttarna som hon och Odd gjort tillsammans inte hade blivit av. Orsaken? Jo, mycket riktigt: en flytt.
Pia träffade Odd när de båda sommarjobbade på Barnens ö. De hade bott ihop i Stockholm i ett år när han helt oväntat visade henne en bild på Falerums skola och förklarade att han hade köpt byggnaden och att de skulle flytta dit. Enligt Pia var det ett ruckel på 880 kvadratmeter fyllt med döda flugor, duvor och fladdermöss.
-- Jag blev skitförbannad, för jag tyckte att han sa Falun. Jag blev faktiskt så arg att jag flyttade tillbaka till Skåne.
Ett halvår senare bad han henne komma och provbo i huset. Pia gav med sig och flyttade dit trots att huset saknade varmvatten och trots att det vintertid var så kallt att de fick sova i skidoverall.
Vad fick dig att stanna kvar?
-- Att vi hade så roligt. Vi hade trevliga fester och det kom mycket folk och hälsade på oss. Alla fick ju plats överallt.
Senare blev det fler stora bostäder. Bland annat en skola till och den gamla lanthandeln i Falerum. 1994 hamnade de i Åtvidaberg och hur många gånger de flyttat där kan hon knappt räkna. De verkar vara få Åtvidabergsbor som hon inte bott granne med.
-- Det blir inga onödiga prylar någonstans, eftersom man slänger så mycket när man flyttar. Förråden behövs knappt.
Hur känns det att flytta så mycket?
-- Ibland är det jätteroligt, men ibland kan jag bli så trött på det att jag inte vill se en flyttlåda till.
Har den äran
pia oredsson tember