Han startade strax före jul förra året i Melbourne, Australien och kom till Stockholm i maj i år. Då hade han passerat 19 länder.

Magnus Petersson är från Borensberg men bor och jobbar i Stockholm som konsult i dagligvarubranschen. Under två år blev han utlokaliserad till företagets kontor i Melbourne.

– När det blev dags att avsluta där och flytta hem ansökte jag om tjänstledigt, jag var sugen på äventyr. Jag hade kört motorcykel sedan jag var 18 år, och några vänner i Melbourne började prata om att jag borde ta MC:n hem.

Artikelbild

| Draculas boning. Magnus framför det som sägs vara Draculas slott i Transsylvanien, Rumänien, kallat Corvic Castle.

Vännerna fortsatte att heja på och Magnus började kolla upp bloggar och fråga runt bland andra som gjort liknande resor.

– Ingen har kört MC från Australien till Sverige tidigare, vad jag vet, däremot till Tyskland.

Planerna växte, Magnus studerade kartor, jobbade under ett halvår med planering, visumansökningar och tusen andra detaljer. Han tog lite hjälp av resebyråer med processerna att få visum till länder som Iran och Pakistan.

– Jag mötte inga direkta hinder, men det var långdragna historier.

Artikelbild

| Höjdare. Magnus Petersson körde sin motorcykel i Annapurna-massivet i Nepal, på 3 800 meters höjd.

Och mutor?

– Nej, det närmaste jag kom mutor var i Thailand när jag blev stoppad av en polis som hävdade att jag hade kört för fort. Det hade jag inte men han stod på sig, och det handlade ju om att han ville ha pengar, så det fick han.

Artikelbild

| Hållbart? En bro i östra Burma som faktiskt bär även lastbilar.

Resan inleddes med en tripp över hela Australien.

– Ute i ödemarken, ’The Outback’ kan man köra alldeles ensam i 25 mil utan att möta ett enda fordon. Det är skrämmande men en stor upplevelse. Den enorma ödsligheten är så vacker.

Artikelbild

| Hemma. Magnus Peterson och hans trogna motorcykel hemma hos föräldrarna utanför Borensberg.

Var 25:e mil ligger bensinmackar och där finns oftast campingplats och butik. Sedan väntar en ny enslig etapp fram till nästa depå.

Australientrippen slutade i Darwin, där fick MC:n ta båten till Östtimor medan Magnus återvände till Melbourne för att packa ihop sitt bohag.

Artikelbild

| Hemma. Magnus Peterson och hans trogna motorcykel hemma hos föräldrarna utanför Borensberg.

Sedan fortsatte äventyret, genom Indonesien. Malaysia, Thailand, Burma, Indien…

I Indonesien gjorde en cyklon att blev Magnus fast i tio dagar. Det blev något av en kris.

– Jag hade detaljplanerat alla resans etapper men när man sitter fast under så lång tid så får det ju följder framåt. Så då slutade jag planera; jag bestämde mig för att nu får jag ta det som det kommer.

Det blev en av många lärdomar. Man får ”go with the flow”. Vilket även gäller trafiken i de asiatiska länderna.

– Det ser ut som kaos men det är det egentligen inte, säger han om trafiken i till exempel Pakistan.

– Där finns en rytm och den får man lära sig, det går inte att bromsa ideligen och följa regler. Och det blir roligt att smälta in!

Bland allt det häftiga Magnus fick uppleva nämner han Nepal, när det gäller naturupplevelser. Där var han uppe på 3 800 meters höjd på vägar som ibland var nästan obefintliga.

Magnus reste genom länder som vi har lärt oss verkar farliga, som Pakistan. Och det är ännu en av många viktiga lärdomar som Magnus tog med sig.

– Man får ett nyttigt perspektiv på världen när man faktiskt besöker de här länderna. Visst är delar av Pakistan osäkra men människorna är fantastiska. Gästvänliga, hjälpsamma, talar också engelska. I andra länder där man inte kan göra sig förstådd använder man kroppsspråk för det viktigaste: ’mat, bränsle, sova’ och det slutar oftast med att man blir hembjuden till folk, som är fattiga men vill dela det de har med en främling.

Genom osäkra delar av Pakistan fick Magnus poliseskort och det fungerade utan problem. Däremot uppstod det en närmast komisk situation vid gränsen till Iran.

Jag fick ställa motorcykeln vid gränsen, ta bil tillbaka till Pakistans huvudstad Karachi och flyg därifrån för att ansöka om visum i Teheran. Sen tillbaka igen och be en gränsvakt att hämta cykeln som stod 50 meter bort. Allt det där tog tre dagar extra. Allt fick ta den tid det måste ta.

Magnus skrev en blogg under resan, vilket var betydelsefullt.

– Jag skrev av mig min frustration och uppgivenhet när det uppstod svårt krångel.

Förutom att Magnus fick se att vardagen fungerar i länder som vi tror är kaotiska, att människor är goda och gästfria lärde han sig hur han själv fungerar.

– Jag vet hur jag reagerar på stor ensamhet och utsatthet, på stress och enformighet och jag har förstått att jag tycker det är roligt att hantera udda problem!

Väntar fler äventyr?

– Inte ensamåkning. Men kanske i grupp. Jag har fått mersmak och funderar på en resa från Alaska genom Nord- och Sydamerika ner till Patagonien…