På söndag, den 27 juni, fyller hon femtio och håller då tummarna för kalasväder.
För 24 år sedan kom Kerstin Johansson från Västervik till Kärra Storgård, maken Lennarts föräldragård. Och Kerstin, som var van vid stan, fick lära sig många nya saker som till exempel att sköta får och kor!
Hon har med åren blivit en stark förespråkare för att bo på landet Detta trots de långa avstånden och de många timmarna i bil genom åren för att ta sig till och från jobb.
Kerstin bodde under barndomsåren i Jenny, en liten ort utanför Västervik. Pappan var stins och familjen bodde till och med på järnvägsstationen en tid innan det blev flytt in till Västervik.
Efter de första skolåren utbildade sig Kerstin till mentalskötare och senare till arbetsterapeut.
Hon har arbetat vid vårdcentralen i Åtvidaberg och på sjukhuset i Västervik. Sedan fyra år finns nu jobbet i Linköping, på daglig verksamhet i Skäggetorp där hon arbetar med psykiskt funktionshindrade.
En bra bil med bra däck har varit en förutsättning för att ta sig fram tur och retur Kärra, framför allt vintertid. Just nu pågår vägbyggen runt omkring i trakten.
-- Jag har varit med och tjatat om vägarna i många år och haft en hel del med vägverket att göra, säger Kerstin. Nu ska i alla fall vägarna få ny beläggning.
Visst kan det vara obekvämt att bo långt ute på landet. Barnen, som är tre till antalet, har till exempel fått försaka en del aktiviteter. Det går ju inte att skjutsa hur mycket som helst.
Men å andra sidan överväger fördelarna.
-- De (barnen alltså: Kristin 21, Pär 19 och Louise 15) har väl lärt sig ett och annat, de är inte lika vana som många andra att få saker och ting serverade utan har själva fått ta många initiativ.
Men att bo här i Kärra är en högst avstressande miljö, säger Kerstin.
-- När jag kommer hit hem från jobbet är det något som liksom rinner av en.
Det kvittar vilken årstid det är, nja alla höstdagar är kanske inte så charmiga, men själva naturen är förstås den största tillgången.
Att bo på landet betyder också, i alla fall i Kerstins fall, att man behöver engagera sig i olika frågor för att något ska hända. Vägarna är bara ett exempel. Kerstin var med om att bygga upp ett föräldrakooperativt dag- och fritidshem i Björkfors när hennes egna barn var små. Det finns fortfarande kvar. Hon är aktiv i kyrkorådet, men i den grupp som nu arbetar med att få bredband deltar hon inte. Det går inte att vara överallt.
Men uthyrningsbranschen har hon ändå hunnit ge sig in i. Tre hus, som finns på markerna runt omkring i Kärra by, hyrs ut till sommargäster. Till ett av dem kommer gäster från Berlin varje sommar. De längtar dit till tystnaden och naturen och till möjligheterna att kunna cykla omkring på vägarna.
På tomten finns ett hobbyväxthus och just trädgård och odlingar är ett av Kerstins stora intressen.
Det andra är djuren på gården, familjens alla får och så korna, de femton av sorten highland cattle, skotsk höglandsboskap som går fram som (tysta) röjsågar i naturen. Två av dem tittar under lugg på oss från sin sida av stängslet.
--De är fantastiska på att hålla fint i naturen, berättar Kerstin. De äter allt, till och med vass så vi har börjat få fram en strandäng nere vid sjön.
Sjön är Åsunden och en liten grusväg leder från stora huset ner till fantastiska klippor vid vattnet. Det ser nästan ut som hemma i Västervik, säger Kerstin. Så här kände hon sig hemma på en gång.