Är man en ytlig person om man ägnar sig åt färger och komposition? Det är det många som tror, säger Lena Linde, designer och lärare, som firar sin 50-årsdag i dag, lördag.
Då står Kårgården i Näs öster om Borensberg öppen för alla vänner.
-- Det känns oambitiöst och det är så jag vill ha det.
Färgstark är en ganska exakt beskrivning av Lena Linde. När vi träffas för att prata om vad 50 år innebär har hon klätt sig helt i cerise och orange. En pytteliten blyertspenna hänger från vardera örsnibben.
Hon gillar att väcka uppmärksamhet, tänker jag.
-- Färger skapar möten, ännu fler möten, säger hon. Folk säger ofta när de träffar mig att man blir glad.
Väldigt konstigt då att vi inte omger oss ännu mer med färger, fast på ett medvetet sätt, tycker hon.
Tro nu inte att färger är det viktigaste för dagens jubilar. Det är möten med andra människor. Genom alla elever har det blivit många genom åren.
Hon har en väska som ser ut som granit. Naturligtvis är den av plast och lite nött i kanterna efter alla år.
-- Min stenväska är en social öppnare. Det är fantastiskt vad en sån grej kan göra.
Lena Linde föddes i Uppsala, gick Beckmans reklam-skola i Stockholm. Som ung, färsk designer och inredare hamnade hon i Östergötland.
Ganska snart drog hon igång Designskolan, en grundutbildning i textil formgivning på flera platser i landet, bland annat i Linköping.
-- Vi hade så kul, det är inte klokt att vi fick betalt. Många av eleverna har jag jättebra kontakt med i dag.
Efter en sjukdomsperiod fortsatte hon med hattar. Hon hade sånär blivit modist i Linköping men öppnade i stället butik i Ikanohuset med hattar och sömnad.
-- Jag fick jobba jämt. Det blev för lite kreativitet men jag lärde mig mycket av att ha en egen firma, säger Lena Linde.
I dag är hon kritisk till den som hon anser falska reklamen om att starta eget. Egenföretagare har många regler att följa och blir mycket sårbara, menar hon.
Ett tag levde hon på att göra hattar, spännande, överraskande, fantasifulla huvudbonader som såldes över världen.
Sedan började hon längta efter elever igen.
Heltidstjänst i konst och form på Platenskolan i Motala blev en lycklig tid. Men varje år utlystes hennes tjänst.
Det blev nödvändigt att läsa in lärarbehörighet.
Heltidsjobb plus halvtidsstudier blev dock för mycket.
-- Sedan var jag däckad. Nu börjar jag komma tillbaka och det känns jättekul.
Så småningom sökte hon sig till Björkö fria gymnasium, som finns i lärarhögskolans gamla lokaler i Linköping.
-- Jag saknade den elevsyn som de har.
Att alla människor är kreativa är Lena Linde övertygad om.
-- När man inte får vara kreativt verksam är man inte en hel människa, säger hon till och med.
Det ska vara roligt i klassrummet, eleverna ska må bra. Kunskapen får man på köpet.
Själv njuter hon just nu allra mest av att få måla i olja.
-- Världens kick, säger hon.