Det skulle Arne Andersson, 70 år på måndag, vilja skriva om, när inspirationen infinner sig. Ännu har han bara gett ut en bok, "Livet min syster", en blandning av poesi, prosa, filosofi och verklighet.
-- Jag är ingen bra försäljare, säger han. Boken har blivit omtyckt av dem som läst den, men större delen av upplagan på 100 ex ligger kvar hemma hos mig.
Arne Andersson? Ja, Arne i Lugnet alltså. Under det namnet är han väl bekant för folk i trakten.
-- Men jag sålde stället för två år sedan. Tyvärr finns det inte längre i släkten.
Nu är det Arne på Bjursdalsvägen som firar födelsedag. Dock i lugnets tecken.
-- Jag har blivit mer social på sista tiden, är med i två kyrkokörer och ibland spelar och sjunger jag på församlingshemmet.
Dan Anderssons dikter passar hans kynne. Arne kan nog känna igen sig i somliga rader, skogsarbetare som han varit i 31 år.
Under den perioden blev det inte mycket skrivet. Det är som pensionär Arne tillgodosett sitt behov av att skapa, sjunga, spela (cittra) och även måla i olja.
Motiven är landskap och blommor. De impressionistiska målningarna har varit med på utställningar inte bara i Boxholm utan även Vadstena och Motala.
-- Men verksamheten ligger lite nere, säger han.
Arne har skrivit insändare i lokala publikationer och tycker om att uttrycka sig sakligt. Den utgivna boken är dock en skönmålning av verkligheten, om hans värld.
Kanske kan det bli en dokumentär om Arnes far nästa gång. Pappa Kalle levde alltså 23 år i Amerika, kom hem och gifte sig som 49-åring 1934. Många minns Kalle i Lugnet, 3,5 km norr om Boxholm mot Åsbodalen, som blev 91 år gammal.
Förutom de båda körerna tillhör Arne en diakonigrupp med åtaganden på servicehus. Kyrkan betyder mycket för honom.
-- Jag är troende men tvivlar på vissa grejer och har min självständiga andlighet.