För tre år sedan flyttade hon från Boxholms samhälle till Våkthult utanför Malexander där hon och maken Leif Karlsson lade ner mycket tid och kraft på att själva renovera ett gammalt hus. Deras drömhus blev dock aldrig färdigrenoverat eftersom båda makarna drabbades av svår cancer av olika slag. Maken avled för drygt två månader sedan.
Huset hade de köpt 1994 och till att börja med haft som fritidshus. Även före husköpet vistades makarna väldigt mycket i Malexander, en ort varifrån Leif kom, och där de båda var starkt engagerade i Malexanders idrottsförening och dess damklubb. Eva var längre tillbaka MIF:s kassör i många år.
Det var i Malexander som Eva laddade batterierna och hade sitt andningshål. I svampskogarna, i fisketurerna på sjön, i glada vänners lag, och runt fotbollsplanen (inte på planen annat än i skämtmatcher).
Eva Karlsson gifte sig med sin Leif 1974. Hon hette som ogift Johansson och hade växt upp i ett bruksarbetarhem.
Året före giftermålet anställdes hon som barnskötare i Boxholms kommun och behöll det arbetet i tolv år. Hon engagerade sig fackligt och blev huvudskyddsombud för Kommunal i Boxholm. Det var via det fackliga arbetet som hennes intresse för politik växte fram. Parallellt med det begynnande politikerintresset vidareutbildade tvåbarnsmamman Eva sig till förskollärare genom distansstudier. Hon tog förskollärarexamen i Jönköping i mitten på 1980-talet.
Nu blev hon dagisförestånd-are i tre år, fortfarande med Boxholms kommun som arbetsgivare, för att därefter i fem år vara barnomsorgsassistent. Det jobbet innebar att hon skötte alla placeringar inom barnomsorgen och att hon var ansvarig för familjedaghemsverksamheten. 1993 valdes hon till ordförande för Boxholms kommunstyrelse efter Svante Larsson och blev heltidsarbetande kommunalråd. Hon hade då bakom sig 20 års anställning i kommunen medan hon varit förtroendevald i åtta år.
När Eva tog över rodret hade kommunen uppmärksammats för att inte skötas efter någon strikt ideologisk s-kompass fastän socialdemokraterna hade egen majoritet. Det fanns flera inslag av privat entreprenörskap på den kommunala tjänstesidan och Eva Karlsson hade inte någonting emot att fortsätta på den inslagna vägen. -- Vad är till gagn för kommuninvånarna? Det måste vara det viktigaste när man bestämmer sig för hur en viss sak ska skötas, sa hon.
Denna resultatinriktade och pragmatiska inställning kom sedan också att prägla hennes kommunalrådstid. Det som Eva såg som roligast under sina tio år i kommunledningen var att Boxholm fick pendeltåg. -- Pendeln lyfte Boxholm. Tåget är viktigt både för kommuninvånarna och för arbetslivet här. Statistiken visar att 500 fler pendlar ut än in. Det visar att folk väljer att bo i Boxholm oavsett var de jobbar, sa hon när hon avgick.
Under Evas kommunalrådstid fick också riksväg 32 en ny sträckning genom Boxholm (utanför själva centrum) och ombyggnaden av 32:an mel-lan Boxholm och Mjölby påbörjades.
Hennes två tråkigaste minnen från kommunalrådstiden var polismorden i Malexander och den förödande biblioteksbranden i Boxholm. Efter Sveriges EU-inträde tillhörde Boxholm de kommuner i södra Östergötland och norra Småland som kom med i EU:s stödområde. Eva Karlsson blev engagerad i de nya beslutsorgan som skapades för detta. När hon med utgången av år 2002 slutade som kommunalråd för att fortsätta verka politiskt inom landstinget (landstingsfullmäktige och landstingsstyrelsen) och Östsam såg hon också fram emot att få ägna familj och vänner mer tid. Hon tyckte också att det skulle bli skönt att fortsätta politiskt med inte så lokalt inriktade uppdrag längre.
-- Även i privata sammanhang har det ofta varit fokus på mig som kommunalrådet och det har känts svårt att få vara bara Eva Karlsson. Många glömmer att även en politiker ibland vill slippa prata om sitt jobb, sa hon då.
Nu varade det nya spännande politiska livet, och den nya mer avspända vardagen på hemmaplan, bara knappa tre månader innan sjukdom dramatiskt stoppade Eva från fortsatta arbetsinsatser.
Ändå hade Eva Karlsson redan hunnit uträtta mycket eftersom hon under tre års tid deltagit i uppbygnadsarbetet av Östsam och förvandlat det från en ideell förening till ett regionförbund som skulle ta över uppgifter från både länsstyrelsen och landsting. -- Kan vi inte behålla samarbetet i länet, klarar vi oss inte som liten kommun. Människor lever inte, bor och arbetar på samma plats i lika hög utsträckning som när jag var tonåring Omvärlden har blivit så mycket större. Det som är bra för regionen är också bra för Boxholm, motiverade hon sitt engagemang i Östsam långt innan hon valdes till ordförande.
Som nyvald ordförande sa att hon att Östsams viktigaste uppgift var att jobba för ökad tillväxt i länet och se till att det kraftsamlades kring frågor som utbildning och infrastruktur. Eva Karlsson ingick i en syskonskara på sju flickor och en pojke med en omvittnat god sammanhållning. Eva och hennes familj var något av medelpunkt och sammanhållande länk i denna gemenskap, där Eva fick utlopp för sin pysslighet, sitt matlagningintresse och sin omtänksamhet. Pysslighet, ja. Som ung flicka jobbade hon under en följd av år i blomsteraffär på skollov och annan ledig tid och lärde sig då att binda buketter.
-- Om Eva inte fortsatt med politiken hade hon kanske börjat med blommor igen. Jag tror hon drömde lite om att någon gång få återgå till det, säger yngsta dottern Hanna Karlsson. Eva Karlsson sörjes närmast av de vuxna döttrarna Linda, med familj, och Hanna, sin mamma Astrid, samt de sju syskonen, alla med familjer.