Jo, det har handlat mycket om vatten för denne Motalason, som i slutet av 1980-talet och under nästan hela 1990-talet skördade stora framgångar som simmare.

– Redan som fyraåring kunde jag simma, berättar han. I tonåren tillhörde han Europaeliten och 1984, samma år som han fyllde 16 år, blev han uttagen i truppen till OS i Los Angeles.

OS-medaljen fick dock vänta till Seoul 1988, när han tog silver på 200 meter frisim. I Barcelona-OS 1992 blev det en ny silvermedalj på denna distans, silver i lagkappen 4x200 meter frisim, samt ett brons på 400 meter frisim. Vid VM i Rom 1994 blev det guld i lagkappen på 4x200 meter frisim, det första svenska lagkappguldet i VM på 32 år. Vid OS i Atlanta 1996 blev det ånyo ett svenskt silver på 4x200 meter. Utöver detta har Anders Holmertz 72 svenska mästerskapsmedaljer i sin samling. Dessa meriter har inte uppnåtts utan mycket träning – och nu delar han med sig av sina träningstips till en ungdomselitgrupp där deltagarna är 13-17 år.

Artikelbild

| Anders Holmertz tränar en elitgrupp i Linköpings Allmänna Simsällskap.

– Det är 22 simmare, en ganska stor grupp, säger han och berättar hur en arbetsdag som tränare i Linköpings Allmänna SImsällskap (LASS) kan se ut:

– Första träningspasset är mellan 5.30 och 7, sedan är nästa träning 10.30. Det är också träningspass klockan 17 och ibland klockan 19. På måndag, tisdag och fredag är det träningspass på morgonen.

På onsdagar är det träningsfritt – och på helgerna följer han sina adepter på tävlingar.

Vi undrar om det inte är jobbigt för skolungdomar att träna så tidigt på morgonen?

Artikelbild

| Anders Holmertz tränar en elitgrupp i Linköpings Allmänna Simsällskap.

– Simmare är bra på att planera skola, vila och kost, säger han och tillägger att några simmare har förmånen att kunna träna under skoltid.

Anders Holmertz vet att den som vill bli en framgångsrik simmare måste träna mycket – bakom en resultatförbättring på kanske ett par hundradelar av en sekund ligger mycket träning.

Artikelbild

| Anders Holmertz, som deltagit i OS, VM och EM, har mycket erfarenhet att förmedla till de unga simmare han tränar.

Anders växte upp i Motala. Hans storebror Mikael blev också en duktig simmare – och det föll sig ganska naturligt att bröderna intresserade sig för simning:

– Morsan var badvakt i Motala, och styvfar var simhallschef. Jag lekte mycket i simhallen och morsan sa att "om du ska vara här måste du lära dig simma". Jag lärde mig simma som fyraåring, jag är självlärd, berättar han.

Artikelbild

| Genom deltagande i OS, VM och EM har Anders Holmertz mycket erfaenhet att delge sina adepter.

Så småningom blev hans styvfar Sven-Arne Selling hans tränare.

– I sexårsåldern började jag tävla, i tioårsåldern tränade jag ännu mer och när jag var 12-13 år tog simningen fart på allvar, säger han.

Som 15-åring tog han guld på 1 500 meter frisim i junior-EM. En del resultat från glansdagarna har stått sig i decennier.

Exempelvis slog Victor Johansson, 20, Jönköpings SS, Anders Holmertz rekord på 400 meter fritt med 61 hundradelar i december 2017. Den gamla rekordtiden, 3,40,81, från januari 1990, höll alltså i sig i nära 28 år.

Victor Johansson var också med i det lag som i augusti i år slog ett gammalt svenskt rekord från lagkappen i Barcelona-OS 1992. Det gällde 4x200 meter frisim – och det rekordet putsade Victor och hans lagkamrater med en sekund (7,14.03).

– När man är 50 år ska man inte ha svenskt rekord! Jag är för gammal för det, säger Anders Holmertz som bara gläds åt att den nya generationen slår de gamla rekorden.

När han koppplar av från simningen spelar han gärna golf på Linköpings Golfklubb. För några år sedan började han spela golf, och nu är han fast i det.

– Jag kan stå och spela hur länge som helst, säger han och nämner att han ibland kan bli irriterad över sitt spel – men att han å andra sidan blir väldigt inspirerad när det går bra.

Har du slagit hole-in-one någon gång?

– Nej, men en gång var jag nära hole-in-one – på en felträff. Jag var några decimeter ifrån hålet.

För att hålla sig i trim går han även ut med hunden Ziggy, en stabijhoun som är en holländsk ras av spanieltyp.

Det kan bli en resa emellanåt, men annars har han rest mycket under sin tid som aktiv idrottare:

– Vissa ställen har jag besökt flera gånger, säger han. Barcelona är exempelvis en stad han återvänt till.

För ett par år sedan genomgick han en levertransplantation, men återhämtningen har gått bra:

– Jag äter medicin, men lever annars som tidigare. Jag tar det kanske lite lugnare, har inte samma tempo.

Inträdandet i 50-årsåldern förefaller inte stressa honom:

– Det blir en enkel middag för de närmaste, säger han om hur det ska celebreras.