Trots att det är mitten av november lyser flera pallkragar gröna i familjen Selkäläs trädgård. Mangolden, med sina gula, orangea och rosa bladskaft, sträcker sig upp i höstkylan, äppelträdets blad sprakar i gult och på trädgårdsbänken intill pallkragarna kämpar en kruka med smultron för sin överlevnad.
Här, i naturens lugn, har Malin Selkälä hittat hem.
– Jag gjorde mitt första grönsaksland när jag var i tioårsåldern. Sedan har det gått lite upp och ner. Jag har inte alltid haft en trädgård, men jag har alltid haft ett intresse, berättar hon.
Trots att trädgårdsintresset har följt med Malin sedan barnsben har hon aldrig tidigare arbetat med det. Hon kommer från en helt annan bakgrund – som högstadielärare.
– Jag kände att jag tappade drivet i undervisningen och tyckte inte att det var så kreativt och roligt längre. Redan innan hade jag bestämt mig för att när jag känner att jag inte riktigt har motivationen längre, då ska jag byta.
Efter att Malin drabbades av utbrändhet ställdes saker och ting på sin spets.
– Det blev en liten spark i baken att söka mig någon annanstans. Jag var sjukskriven och kände inte att jag kunde gå tillbaka till skolan.
37-åringen beslutade sig för att byta väg helt och hållet. Hon håller just nu på att utbilda sig till trädgårdsmästare och har i väntan på utbildningens slut startat upp ett eget trädgårdsföretag.
– Jag har vårterminen kvar och blir klar i juni. Min tanke med företaget är att starta lite mjukt under tiden som jag pluggar färdigt, så jag inte behöver göra den uppstarten sedan när jag är klar. Jag vill bygga ett varumärke så att folk känner igen vem jag är och bygga en kundkrets redan nu.
Malin funderar, fortsätter:
– Fördelen med den här utbildningen är att den är på semidistans så jag har pluggat hemifrån och det var nog den enda vägen. Jag hade inte fixat att åka någonstans varje dag. Det känns som att hjärnan har fått läka när jag gör något som jag tycker är roligt och får vara ute i trädgården. Jag får känna mig lite levande och det handlar inte bara om att överleva.
Sin trädgård använder Malin som "ett extra rum i huset". Nu hoppas hon att fler människor ska hitta hem bland bärbuskar, äppelträd och pallkragar.
– Många upplever nog att trädgården måste vara så himla perfekt, men då blir ju det ytterligare en stress på all annan stress. Om jag kan hjälpa till att dra ned den stressen lite tänker jag att många skulle kunna använda sina trädgårdar mer.
Så målet med företaget är någonstans att hjälpa andra människor från den vardagsstress som du själv har känt?
– Ja, det kan man nog säga. Då kan det vara på olika plan. En del kanske behöver beskärning av sitt äppelträd en gång om året och några kanske vill ha lite mer regelbunden skötsel. Det ska vara utefter att man själv ska känna att man vill vara i sin trädgård, utan att det bara ska vara massor av jobb.
Har du något drömprojekt?
– Det vore roligt om fler ville anlägga köksträdgårdar. Det tror jag är en typisk sak som man tänker måste vara jättestor, krånglig och ta mycket tid att sköta. Men om fler odlade sin egen mat skulle vi inte vara så beroende av import av mat.
Det behöver inte innebära massor av jobb att odla, framhåller Malin.
– Jag odlar främst lätta saker. Jag har ingen tanke om att bli självförsörjande på grönsaker, för då blir det en stress för min egen del. Jag vill göra andra saker också, inte bara odla. Men det ska finnas saker som jag kan äta – sallad, lök, vitlök, tomater, gurka, vindruvor, bönor, sockerärtor ... Och ganska mycket blommor.
Framöver hoppas Malin kunna kombinera sina två kompetenser som pedagog och trädgårdsmästare genom utbildningar och kurser.
– Jag tror att ganska många vill göra saker i sin trädgård, men de vet inte riktigt hur och egentligen vill de göra det själva och inte ta in hjälp. Då kan jag i stället utbilda dem så de kan göra det själva och då blir det kanske lite lättare att komma igång.
Att vara i sin trädgård ska ge njutning, inte innebära stress. I alla fall enligt Malin.
– Man kan tänka att trädgården ska vara ett andrum. Man får försöka hålla det på en nivå så det inte blir som ett extra arbete och så får man ta in hjälp när man känner att det är något som man inte riktigt kan, fastslår hon.