Heliga platser runtom världen har på senare år fått ett uppsving i antalet besökare. Men det är inte alltid den religiösa upplevelsen som lockar. För många är inte längre slutmålet för resan det viktiga, utan själva färden dit.
-- Man åker dit inte bara för att se den heliga platsen utan även för att se folket och allt omkring. Man söker hela tiden landet annorlunda, säger Thomas Blom, docent i kulturgeografi vid Karlstads universitet.
Skälen till att man väljer att göra den sortens pilgrimsresa kan var många.
-- Förr i tiden var motiven tusen och ett till att man gjorde en pilgrimsresa. Motiven till varför man gör det i dag är lika många, säger Hans-Erik Lindström, pilgrimspräst vid Pilgrimscentrum i Vadstena.
Det kanske mest kända exemplet på en vallfartsort som blivit allt mer populär är Santiago de Compostela i Spanien. Varje år vandrar, cyklar eller bussar sig miljoner människor fram till staden och katedralen där Sankt Jakob sägs vara begravd. Många har då gått över 100 mil.
Kring helgongraven finns en hel turistindustri uppbyggd. Staden är beroende av resenärernas pengar. Här finns hotell, restauranger och alla andra förnödenheter som en pilgrim kan tänkas behöva. Även färdvägen kantas av företag som säljer varor och tjänster.
Thomas Blom forskar kring just det som han själv kallar sakralturism, hur människor reser till heliga platser, kanske inte så mycket för den religiösa upplevelsen, utan för att de söker något annat.
-- Man förenar på något sätt nytta med nöje.
Han tror att det speglar vår alltmer sekulariserade värld. Människor har blivit mindre troende medan har de fått allt mer pengar och fritid. Samtidigt som det blir allt glesare i kyrkbänkarna, har det blivit en trend att resa till heliga platser som genomsyras av historia och mystik. Det kan även vara ett symptom på människans sökande efter en ny andlighet.
Pilgrimsresor har en lång historia. Den första pilgrimen sägs ha varit kejsare Konstantins moder Helena som vandrade till Det heliga landet 324 e. Kr. Några år senare kom den första beskrivningen av hur man skulle ta sig dit, och på 500-talet skrevs en guidebok som beskrev allt man måste se och göra i Jerusalem.
I Sverige finns det få kända vallfartsplatser. Den som vill söka andlig förströelse nära sitt hem kan bland annat resa till Vadstena, där Sveriges enda helgon Birgittas kropp vilar. Eller så kan man vandra till Trondheim där den norska kungen Olav den helige är begravd i Nidaros-domen.
Annars kan man ägna sig åt en nyare form av turism, något som Thomas Blom kallar morbidturism. Varje år reser människor för att besöka gravplatserna för deras hjältar. Elvis Presleys hem Graceland, prinsessan Dianas minnesplats, och Mahatma Gandhis grav är alla välbesökta exempel.
Dessa platser kanske inte är heliga i den religiösa bemärkelsen, men i en tid när de starkt troende blir färre och omvärlden mer sekulariserad blir begreppet vallfärd allt bredare.
Numera vallfärdar människor till så vitt skilda platser som Ground Zero i New York som den heliga källan i Lourdes i södra Frankrike. Man kanske inte kan vänta sig mirakel på båda ställena, men för den som bara söker kunskap eller upplevelser, är mirakel eller syndernas förlåtelse inte heller det viktigaste.