– Mitt bästa fotbollsminne är när jag var tränare för Eneby BK:s damlag och vi vann serien 2011. Det var otroligt kul, säger Matts Birgersson.

Han började hjälpa till som ungdomstränare när bonusdottern Frida spelade och fortsatte sedan att leda A-laget när Frida slutat med fotbollen.

– Det är intressant att vara i ett lag och se att alla fyller en funktion. Om man inte är bästa spelaren kan man vara en bra kompis och tillföra glädje. Ett sammanhållet lag blir ett bra lag och det blev vi. Jag hatar när alla som vill inte får vara med.

Artikelbild

| "Jag gillar att prata, träffa folk och göra business" säger Matts Birgersson.

Om sitt eget fotbollsspelande berättar Matts att han som barn började som skapligt duktig anfallsspelare i Kättinge IF till att bli sämre och sämre och sedan avsluta som vänsterback i Hird.

Det viktigaste i livet för Matts är familjen som består av utflugna dottern Frida, sonen Gustaf och livskamraten Ingela.

– Jag och Ingela träffades på Stopet 1997. Anledningen till att jag gick dit var att jag var på väg hem från Paris och när vi skulle landa på Kungsängen blev det dåligt väder och planet var tvunget att cirkulera ett tag innan det kunde landa. Jag gillar inte att flyga så jag stärkte mig med några glas och när vi landat var jag partysugen. Så vi träffades där och på den vägen är det.

Att det man tar för givet och som känns för evigt plötsligt kan ryckas bort var något Matts och hans familj fick erfara när dottern Frida var en hårsmån från döden 2015. Hon stod och väntade på bussen vid Söder Tull när en man slumpmässigt gick till angrepp med kniv mot tre personer. Frida var en av offren och hon var millimeter från att dö. Tack vare ett rådigt ingripande av en kvinna som stoppade blodflödet i halsen gick hennes liv att rädda.

– Jag börjar nästan gråta nu när jag tänker på det. Det var fruktansvärt nära men vi är otroligt tacksamma att vi fick behålla henne.

Matts berättar att han efter händelsen värderar livet annorlunda och inte längre hakar upp sig på småsaker.

– Det kanske låter som en klyscha men saker är inte viktiga. Det viktigaste är att vi har varandra. Det är ju fan att man ska vara med om en sådan här grej för att få den insikten, säger han och ler.

En annan sak som Matts tog tag i vid den här tidpunkten var träning. Han mådde förvisso bra men vägde hundratjugo kilo.

– Jag tränar på Friskis och Svettis och är både förvånad och stolt över att jag hållit i tränandet. Nu väger jag nittiotre kilo och siktar på att komma under nittio.

Matts är yngst i en syskonskara på sex och växte upp på Vikbolandet med föräldrarna och sin näst yngsta syster.

– Vi bodde mitt ute i skogen. Gården heter Moängen och vi hade en och en halv kilometer till brevlådan. På vintern bodde vi i Häradshammars bygdegård.

Matts beskriver sin uppväxt som trygg och han fick stor frihet av sina föräldrar. Det var en mil till närmaste kompisarna men när han var elva år flyttade en kille in på nakencampingen Camp Tyrol (i dag VNF Vikbolandets naturistcamping) som bara låg en kilometer bort.

– Det var ett drömscenario att få en kompis på så nära håll och vi blev snabbt bästisar. Vi hängde på campingen och på somrarna badade vi nakna bland de andra där. Det var inget konstigt, det kändes fullt naturligt.

När han började gymnasiet flyttade han in till en egen lägenhet i Norrköping.

– Jag började jobba extra på Spiralen-fiket med att plocka disk. Det var bra för jag kunde passa på att käka där för jag hade inte direkt mycket mat i mitt kylskåp.

Ett år efter studenten, 1988, började Matts att jobba på Bröderna Edstrand, ett företag som säljer stål.

– Det var ett klassiskt kontorsvaktmästare-jobb. Jag bytte papper i faxen, delade ut post, tvättade chefens bil, kopierade, gjorde enkla bankärenden och köpte sprit till säljarna när de skulle ha konferens. Det var ett kul jobb. Hade jag haft samma pröjs som nu hade jag lätt kunnat göra det i dag.

Matts är fortfarande kvar på företaget som i dag heter BE Group. Sen 2000 jobbar han som säljare och åker runt till mekaniska verkstäder, svetsverkstäder och smeder i Mellansverige.

– Jag gillar att prata, träffa folk och göra business. Man får vara lite kameleont – ena dagen får man prata fotboll med kunderna och nästa dag vävning. Det är viktigt att lyssna och jag lär mig mycket om stålbearbetning som är bra att kunna ta med sig till nästa kund.

Matts tar det med ro att han fyller femtio år. Födelsedagen firas med familjen på Enoteket och lite längre fram blir det en liten fest.

– Femtio år är inte gammalt. Jag lever ett rikt liv med min familj och jag ser fram emot resten.