I den nya myndigheten ingår Livrustkammaren, Historiska museet, Skoklosters slott, Hallwylska museet, Kungliga Myntkabinettet, Tumba Bruksmuseum och uppdragsverksamheten Arkeologerna. Sex museer och arkeologiverksamheten har alltså gått samman.

Jag träffar Maria i entrén till Kungliga Myntkabinettet vid Slottsbacken i Stockholm och hon kommer just från ett möte där man noga nagelfar formuleringar i inriktningsplanen för den nya myndigheten.

Maria Jansén växte upp på Sjöhamra gård utanför Motala och i Vadstena stad men är född i Lund.

Artikelbild

| Maria Jansén.

– Men jag var bara några månader när vi flyttade därifrån.

Gymnasiet gick hon i Nässjö.

– Där fanns en bildutbildning och jag visste att jag ville arbeta med kultur i någon form.

Gymnasieutbildningen kompletterades med Komvux.

– Jag läste bland annat samhällskunskap och historia och där fanns en fantastisk lärare, Birgitta Olai, som verkligen väckte mitt intresse för historia. Farmor hade dessutom ofta dragit med mig på museer här i Stockholm. Men Birgitta Olai fick mig att förstå kopplingen mellan det förflutna och hur samhället ser ut i dag.

Vägen tycktes utstakad. En lätt göteborgsk accent avslöjar att hon följde spåret; hon studerade Bebyggelseantikvariskt program vid Göteborgs universitet, en tvärvetenskaplig utbildning kring byggnader, landskap och kulturarv. Efter att ha arbetat ett par år på universitetet och sedan på Göteborgs stadsmuseum var det dags att vidga vyerna.

– Jag blev alltmer intresserad av att vidareutbilda mig eller arbeta utomlands och började söka stipendier.

Det föll väl ut, kan man säga.

Maria fick ett stipendium av kulturinstitutet British Council, som verkar för att utveckla förbindelser mellan Storbritannien och omvärlden. Stipendiet betydde att hon kunde skaffa sig en masterutbildning i Museum & Gallery Management på City University i London.

Hon har tvekat en liten aning att medverka i en intervju i tidningen.

– Jag är inte typen som vill vara som på en estrad, jag är väldigt vanlig. Det är roligt att se resultat men det vill jag uppnå ihop med andra.

Men det stipendiet till den utbildningen talar ändå ett tydligt språk.

– Jo, British Council betalade allt, utbildning och bostad i London.

Efter Londontiden blev det Göteborg igen. Maria jobbade med kulturturism, som utredare och projektledare på Riksantikvarieämbetet och som kanslichef på Svenska Byggnadsvårdsföreningen.

Och sedan blev det tillbaka till Östergötland, till Linköping. Där fick hon använda sin förmåga att tillsammans med andra uppnå resultat.

Maria tillträdde som chef för Östergötlands museum 2006 och möttes av en arbetsplats i turbulens. Tidigare styrelse hade avgått, hennes företrädare hade fått sluta och ekonomiskt såg det mörkt ut.

– Det fanns goda förutsättningar att göra något bra. Jag åstadkom inga underverk, det var det nog snarare alla duktiga medarbetare som gjorde. Men jag är bra på att samla styrkorna.

Fyra år senare hade läget vänt för museet i Linköping. Besökarna hade börjat hitta tillbaka: statistiken visade på dubbelt så många jämfört med fem år tidigare.

Det fick regeringen syn på och 2012 förordnades Maria som överintendent för Statens historiska museer. Efter en del grubblande tackade hon ja och pendlade under en period mellan Linköping och Stockholm.

Numera är hon bofast på Kungsholmen i huvudstaden. Arbetsrummet finns alltså just nu i Kungliga Myntkabinettets lokaler, mitt emot Livrustkammaren och granne med Kungliga Slottet.

– Men vi ska flytta tillbaka till Historiska Museet vid Narvavägen.

Uppdraget för Statens historiska museer, där Maria Jansén är överintendent, är att kunskapen om och intresset för Sveriges historia ska öka. Och att bevara och utveckla det kulturarv som förvaltas av alla museer under myndighetens paraply.

– Det hela är ju skattefinansierat och pengarna ska användas på bästa sätt. Och jag vill att man ska diskutera mer hur historiekunskaper ska användas i samhället, för de påverkar hur vi ser på Sverige i dag. Historisk museiverksamhet är en kommunikation mellan de som har levt, de som lever nu – och de som ska leva i framtiden.

Och apropå att öka svenska folkets historieintresse och medvetenhet planeras en utställning på Historiska museet om Förintelsens överlevande i Sverige. Maria Jansén och hennes medarbetare ska inom kort besöka Auschwitz-Birkenau.

Hon säger att hon kan sakna tiden i Linköping, när det på grund av verksamhetens storlek var närmare till medarbetarna.

– Nu är jag ju liksom lite längre ifrån själva verksamheten. Men jag har ett fantastiskt uppdrag, säger Maria.

– Jag är alltid glad när jag går till jobbet.