Hemma hos Karin och Lennart Lindholm är det hattar från golv till tak, pyttesmå hattar som det inte ryms ens ett dockhuvud i.
Hela Lindholms hem i Ekholmen i Linköping är fyllt att handarbeten av olika slag. Karin har vävt löpare, virkat sängöverkast, knypplat spetsar och mycket annat tjusigt. På vägg-arna hänger några tavlor som Lennart har lagt som pussel. Men framför allt lägger man märke till Karins hattar.
Pyttesmå baskrar, hattar och mössor hänger från golv till tak. Röda, gröna, randiga, prickiga och rutiga. Ingen ser ut som en annan. Ingen har eller ska någonsin sitta på ett huvud. Tja, det skulle möjligen vara på en Barbiedockas hårdfriserade lockar.
-- Jag vet inte riktigt varför jag började. Det bara blev när jag började plocka bland alla restgarner en gång, säger Karin och sveper med armen över en av de hattklädda väggarna. Hattarna är många, bara så ni vet. Lennart har räknat till 895 stycken!
Stickat eller virkat på eget huvud, det har hon inte. Men en och annan duk ligger på borden liksom det stora vita överkastet på sin plats. Hon har flera lampor där skärmen är knypplad på ett sätt som andas proffs.
-- Den här heter paprika och det mönstret är nog ett av de svårast jag gjort, säger hon.
Astrakan med mask
I flesta av hemmets fönsterrutor hänger glasskivor med ett knypplat äpple uppspänd. Ett astrakanäpple där man ser hur en liten mask lättjefullt kravlar sig framåt över fruktköttets sötma.
Många av Karins släktingar och vänner har också fått hantverk som hon skapat. En stor låda stickade sockar väntar nu på att få nya ägare till de färgglada strumporna.
På ett snöre utmed väggen hänger flera meter sockar. Men de är i samma minimodell som hattarna. Skaften är några centimeter långa, foten lite kortare. Bara tänk att sticka en häl som är en centimeter åt varje håll.
Möttes på Ströget
Karin och Lennart träffades 1939 på Ströget i Linköping. Så kallades den sträcka där unga damer spatserade för att titta på unga herrar som i sin tur tittade på unga damer, ja ni vet. Storgatan ner till S:t Larsgatan, ner mot Lampes konditori och så hela vägen tillbaka igen.
Där, ner på S:t Larsgatan,sa det genast klick för Lennart, Karin var lite mer svårflörtad.
-- Han skente efter mej ett tag, skrattar Karin.
Den 15 augusti 1942 gifte de sig, vigda av pastor Olding. Två barn Per-Olof och Christer, tre barnbarn och två barnbarnsbarn har de fått. Många av dem har fått glädje av Karins hantverk som ofta växer fram framför tv:n. Ibland handarbetar hon som sällskap till Lennart när han har sina korsordsstunder.
Åren rinner undan
Åren har varit bra och nu har Karin hunnit fylla 81 år, Lennart är ett år äldre. Lennart jobbade på sin tid på CVM, som svarvare och som verkmästare på kontrollen. Karin har förutom allt jobb i hemmet också hunnit städa på Elsa Brändströms skola under ett antal år.
På somrarna åker de nästan varje dag till kolonin på Emmalund. Tidigare reste de en del, nu blir det inte längre så ofta.
-- Men en sommar, när P-O var tretton år då campade vi i Tyskland, Italien och i Monaco, en hel månad. Fast på den tiden var man lite yngre och piggare.