På skylten ovanför dörren står Ankungen. Här finns barnens egen bokhandel som under åren har vuxit till en affär där hela familjen hittar kul grejer. På Kryddbodtorget utanför strömmar turister så här års, centrum i Gamla Linköping är en perfekt placering för en bokhandel som denna.
Till en början låg Britt-Maries butik på Apotekeregatan inne i centrala Linköping. Då bodde hon i närheten av sin affär. Men nu bor hon så nära man kan komma, på 100 kvadratmeter ovanpå butiken.
-- Att bo så här blir lite av en livsstil. Men visst är det både på gott och ont.
I dag, den 2 juli, fyller hon 60 år och då lär hela huset bli fullt med gratulanter. Paket är inte det viktigaste, poängterar hon. En blomsterkrans till håret är det enda hon önskat sig.
Extra spännande är det att vänta på vad de tre barnen har hittat på. När pappa Göran fyllde 60 år så fick han en specialresa till en viktig fotbollsmatch i Stockholm.
Vi träffas i själva butiken. Maken Göran finns också till hands men när kunderna pockar på då får Britt-Marie rycka ut.
-- Är den där hästen till salu? frågar den tyske gentlemannen.
Lockande Sverigeminne med ryttarinna i samedräkt och med en svensk fana i handen. Här finns som sagt mycket olika saker vid sidan av alla barnböcker. Allt har fallit Britt-Marie i smaken. Det känns viktigt att kunna stå för urvalen.
-- Vi handlar mycket leksaker från Tjeckien. Kanske besöker jag någon fabrik när vi reser till Prag i höst, säger hon.
Resan blir extra rolig eftersom den bekostas av Svensk handels resestipendium på 10 000 kronor, berättar hon blygsamt.
Vid våra fötter slumrar Dior. En tillgiven tibetansk terrier som nått den aktningsvärda åldern av 13 år. Han är enda hemmavarande "barn" och får extra mycket omsorg, sprutor mot diabetes både morgon och kväll.
Vi pratar om Britt-Maries barndom och uppväxt. Hon är fylld av goda minnen och beskriver sig själv som "ett Bullerbybarn".
-- Farfar och farmor var lantbrukare på en gård i Skeda. Där bodde också vi i början. När vi flyttat in till stan var jag ute på gården alla lov.
Hon växte upp i Vasastan, gick i skolan i Folkunga och fick sitt första jobb som kontorselev på Saab. Hon som många andra unga "ville tjäna pengar och få eget". På Saab var lönen 1,25 i timmen och det innebar hela 200 kronor i månaden!
Efter några år gick hon vidare till att expediera på Berglunds guld, ett jobb som gav en jättehöjning, månadslönen blev 450 kronor.
När barnen kom valde hon att stanna hemma, som en "riktig hönsmamma" om hon får säga det själv. Nu är det mest de tre barnbarnen Arvid, Hugo och Emil som får njuta av mormors omsorger. Tänk bara att ha en mormor med en egen leksaksaffär!
Tiden rusar iväg och kön i butiken växer. Hon ber mig skriva att alla är välkomna på födelsedagen, från eftermiddagen och framåt.
Och de flesta vet säkert att hon har studerat en hel del, arbetat massor av år som lärare för handikappade, att hon haft sagostunder, att hon och familjen bodde i Berg och att hon har världens roligaste jobb.
Och skulle någon vara ovetandes så är det nu åtgärdat.