Läkare blev han aldrig, men lekare blir han alltid. Därom vittnar gamla modelltåg och leksaksbilar på kontoret hos den rockande advokaten Anders Berglund, Motalas barnsligaste 60-åring.
-- Men jag kommer att trappa ner på allt som har med showbiz att göra, säger han med en antydan av vemod i den skrovliga röst som så många lärt sig känna igen och tycka om.
Anders har ringt med andan i halsen, under en paus i en komplicerad rättegång, och ändrat tid för födelsedagsintervjun. Han hade samtidigt bokat in den sista inspelningen av sitt omhuldade radioprogram "Rocknroll för vuxna".
-- Jag slutar med det efter femton år och på egen begäran.
Det är alltså inte bara julen som dansas ut på tjugondedag Knut, fredagen den 13 januari. Rockarna sjunger också på sista versen i P4 Östergötland, som 1993 tog över Berglunds balla bullrigheter från riksradion i P3.
-- Det har blivit 550 långa rockprogram och ungefär 300 korta, konstaterar han med viss förvåning.
Lägger man så till en tjuvstart i Radio Östergötland och 70--80 inspelningar i slutet av 80-talet kommer Anders upp i närmare 1 000 framträdanden. Det får duga, det får räcka.
-- Om jag jämför med att krama en citron, så forsade saften mellan fingrarna i början. Men nu kommer det bara någon droppe, hur hårt jag än klämmer.
Rockmusik saknas inte, men programmen bygger också på kringsnack och kåserier kring verkliga händelser. Och Anders har inte mycket att tillägga, påstår han.
-- Jag är livrädd för att bli patetisk. Dock lovar han att bidra med korta inslag i annan form. Allt radiogift försvinner inte ur kroppen på en gång.
Den rockande advokaten tänker ändå koncentrera sig mer på juridiken än musiken. Men han fortsätter att leka och att pendla mellan ytterligheter. Ena dagen kan man läsa i Corren om Anders Berglund som försvarare i ett uppmärksammat brottmål, nästa dag om Motala Rockers, där han är sångare, eller rocknroll vid nostalgimacken i Björkfors.
-- Oseriöst? Jag frågade dåvarande lagmannen vid tingsrätten i Motala vad han tyckte om mina åtaganden, och det blev klartecken därifrån.
Det var 1983 som Anders övertog familjeföretaget Motala juridiska byrå på Drottninggatan från pappa Arne Berglund, i dag 84 år. Denne hjälper fortfarande till på kontoret, och det är ingen tvekan om vilket skrivbord som hör till vem.
På det ena är det ordning och reda, på det andra minst sagt stökigt. Anders ursäktar sig, han har suttit i rätten och inte hunnit sortera papper och sådant på flera veckor.
Sekreteraren gick i pension för några år sedan och advokaten får sköta allting själv. Det har också varit lite att förbereda inför jul- och födelsedagsfirande, även om far i familjen inte är den som tar störst ansvar för bakning och städning.
-- Jag ser inte dammråttor, men min fru Karin brukar påminna mig om att de finns.
Den blivande 60-åringen älskar annars månaden december, som förknippas med kyla, snö och efterlängtade leksaker. Han har sparat sina modellbilar och från tidiga barnaår samlat på Märklintåg.
-- Jag har varit modell-järnvägare sedan 1952. Man ska vara rädd om livets väsentligheter, understryker Anders, som skyddar och vårdar barnet inom sig.
Kontoret ligger i huset på Drottninggatan, mitt i Motala, där han växte upp. Yrkesvalet var inte alls givet, det fanns bland annat funderingar på att plugga medicin, men en klok man i familjens vänkrets gav pojken rådet att ta vara på sin verbala talang. "Du ska bli säljare eller advokat."
Han blev bådadera. Extraknäcken ger inte några större intäkter, men Anders finansierade en del av studierna i Uppsala genom att vara discjockey under flera år. Ja, han tog osedvanligt god tid på sig.
Gubbrocken i radion är en fortsättning på det spåret. Juridik och rockmusik har varit en bra kombination, tycker advokaten/ sångaren.
Han spelar också gitarr men är förbjuden av sina bandkompisar att ta med den upp på scenen. Då hotar de med att dra ur sladden.
Anders skrovliga röst, en av länets mest kända, är ett morsarv. Den underhålls med mycket prat, sång och rökning. Han hinner lätt avverka ett halvdussin cigaretter under en 60-årsin-tervju.
-- Jag slutar ofta men börjar lika fort igen. Karaktären är inte den bästa, jag borde verkligen leva sundare.
Anders Berglund drivs av barnslig livsglädje, som är störst under vintern, och en vilja att försvara de små och svaga i samhället. Då försvinner tröttheten, då glömmer han stressen, annars ständig följeslagare.
-- Jag tycker illa om krångel, avundsjuka och skitprat. Jag tycker bra om action, tokroligheter, raka spår. Det ska bara rulla på.
Allra helst som ett Märklintåg.
har den äran
Anders berglund