Men vad han aldrig talar om, inte ens för hunden Alice, är sina livsavgörande steg och livsfarliga bedrifter i ungdomen. Aktioner för motståndsrörelsen i Danmark, som satt djupa spår i själen och i hög grad påverkat hans tillvaro och hans åsikter.
-- Det dröjde 50 år innan jag åter fick kontakt med min lillasyster Gudrun.
År 1942 tog sig Niels och två kamrater över sundet i en liten båt. 18-åringen bytte land, namn och nästan identitet. Inte ens inför 80-årsdagen i morgon, och sex decennier efter emigrationen till Sverige, vill han berätta vad som hände under kriget.
-- Danmark var en bra plats att bo på tills tyskarna kom. Då blev det en svår tid.
Niels, född i Öde-Föslev på Själland 1924, hade tagit realexamen och läste på tekniskt gymnasium. Samtidigt var han rörmokarlärling och tjänade tio öre i timmen.
-- Jag har alltid varit tekniskt intresserad och gjort en del uppfinningar och konstruktioner, som gett både beröm och lite pengar.
Niels var mycket hos sin farfar i Danmark, en krutgubbe som blev 106 år. Det var där han kastade sig över Allers veckotidning och detaljstuderade serierna.
-- Fantasierna i Willys äventyr, Blixt Gordon och Tom Mix har blivit verklighet. Där läste jag om telefon med bildskärm, lasergevär, rymdfärjor och obemannade undervattensfarkoster, allt som vi långt senare fått uppleva.
Niels minns när man fick el, telefon och när farfar kom hem med en radio. Och själv skaffade han sig tv redan 1956 och fick knappt plats själv bland alla grannfamiljer i vardagsrummet.
80-åringen berättar livfullt och glasklart, även om det finns rester av hans danska idiom. Men när man vill veta mer om krigshändelserna skakar han på huvudet.
-- Jag har inte avslöjat allting ens för familjen. Det är bäst så, och jag är inte ensam om att bära på hemligheter.
Han tog stora risker som tonåring men har aldrig ångrat sig.
-- Det gav mig en livserfarenhet som jag haft stor nytta av. Och jag lärde mig vilka människor man kan lita på.
Niels förlorade tre nära kamrater och på en biograf fick han uppleva en tysk repressalieattack, som han inte kommit över. Oskyldiga människor mejades ner.
-- Sedan dess har jag aldrig varit på bio. Jag försökte en gång när jag kommit till Mjölby men fick gå därifrån mitt i filmen.
Kontakterna med danska släktingar och vänner avbröts abrupt när Niels flydde till Sverige och gick i land i Landskrona 1942. Sedan dröjde det 50 år, innan han återfann sin syster. Eller snarare var det hon som hittade storebror.
-- Tack vare en dansk familj som besökte Omberg. Frun fick veta vad jag hette och träffade senare en dansk dam med samma efternamn. Det var min syster Gudrun.
En dag ringde telefonen: "Hej, det är din syster. Du kan lyssna eller lägga på luren."
Niels blev lycklig över återföreningen. Det var ett känslosamt ögonblick när syskonen träffades i Ödeshög efter att ha varit åtskilda så länge.
Niels kom till Mjölby 1950. Han har varit anställd på ett flertal företag i olika befattningar. 1980 flyttade han till Omberg, bodde på berget i 18 år och hade utsikt över bland annat Fjuk, Aspa bruk, Övralid och radiomasterna i Motala. Han var frivillig naturvårdare, röjde hagar och anlade rastplatsen vid Drottning Ommas borg. För sina insatser fick han stort erkännande av bland annat länsstyrelsen.
Och så fick han kontakt med sin lillasyster. Det var minst lika viktigt.
Sedan 1996 bor familjen Dössing i Borghamn. 80-åringen har hämtat sig efter hjärtproblem och en hjärnhinneinflammation (på grund av fästingbett). Med 5-åriga Alice, kerry blue terrier, går han minst en mil om dagen. Niels tar då och då en tur till sina domäner på Omberg. Men mer fritid lägger han ned i den stora trädgården, lika välskött som Villaägarföreningen i Vadstena där han är ordförande.
-- Ett roligt uppdrag. Under mina år har vi ökat medlemsantalet från drygt 100 till runt 500.
Niels uppskattar lugnet, naturen, den goda grannsämjan i Borghamn. I morgon står huset öppet men någon stor fest blir det inte.
-- De som kommer de kommer, säger han.
Och skulle 80-åringen vara försvunnen är han troligen inte ute på någon färd med Blixt Gordons rymdfärja utan på den dagliga långpromenaden med hunden.
-- Hon har den bästa stamtavlan, Alice är finast i familjen.
Familj: Maka Birgitta, tre söner, barnbarn, barnbarnsbarn samt hunden Alice.
Ålder: 80 år (i morgon, 16 juli).
Bor: Sjöhagavägen 3 i Borghamn.
Yrke: Byggnadsingenjör, numera pensionär.
Motto: Ha hund är hälsa.