-- 106 av dem höll måttet och rekryterades till Saab. De som inte klarade provet blev kvar i Italien. På fyra dagar skulle framtiden för dessa fattiga människor avgöras, och det var jag som var domare.
Torsdagen den 25 november fyller Agne 85 år. I två album har han samlat tidningsklipp från sitt mycket aktiva liv, mest om idrottsliga bravader och episoder. Linköpingsbons ansvarsfulla uppdrag som rekryterare och sedan lärare och kontaktperson för stadens första arbetskraftsinvandrare berörs däremot inte.
-- Jag gick ofta i bostadsbarackerna och hjälpte dem med sociala frågor och praktiska bestyr. Från början var det ju bara mig de kände.
I början av 50-talet sökte Saab med ljus och lykta efter arbetskraft till den expanderande flygplansindustrin. Merparten rekryterades efter direkt värvning i Italien. I egenskap av lärare på den så kallade Nitskolan beordrades Agne Birgersson att med en veckas varsel åka till Turin och medverka vid uttagningen.
-- I praktiken fick jag klara mig själv och ensam bestämma i stort sett allting. Överingenjör Hugo Bertler, som skulle ha varit med, blev tyvärr sjuk första dagen.
Agne hade ett sydländskt utseende och möjligen temperament, men annars visste han inget om Italien. Han hade ald-rig varit där och aldrig flugit med passagerarplan.
-- Det var oroligt över Alperna och jag var skakad vid landningen i Milano. En flygvärdinna, som hette Astrid Lindgren, lugnade mig. Och hon pratade svenska, det var skönt.
Rekryterare Birgerssons språkutbildning bestod i en veckas intensivläsning av en italiensk ordbok, som han köpt för egna pengar. Det var inte mycket han hunnit lära sig.
-- Jag kunde ju inte ens käka spagetti. Flygvärdinnan skrattade åt mig när vi avslutade Milanobesöket med en italiensk middag.
Sedan bar det av med tåg till Turin. Agne bodde en månad på hotell och testade förhoppningsfulla arbetare i en speciellt inredd liten skollokal. Ibland dök tolken upp, men långa stunder fick den svenske arbetsledaren sköta provtagningen utan hjälp.
-- Alla som kom var fattiga och arbetslösa. En del kunde borra och nita, andra kunde ingenting.
Provet bestod i huvudsak av att göra en plåtlåda. Arbetsaspiranterna hade fyra dagar på sig att visa sina färdigheter eller talanger. Sedan kom domen från Birgersson.
-- Jag satt på hotellet och noterade vilka som skulle få komma till Sverige, berättar Agne. Det var särskilt en kväll som jag mådde dåligt, då bara nio i en stor grupp, jag tror det var 39 personer, blivit godkända.
Övriga gick på en nit. De blev utdömda av den enväldige domaren.
Totalt rekryterade Agne Birgersson 106 man (inga kvinnor) under sin månadslånga vistelse i Turin. Agne hade sedan mycket med dem att göra vid utbildningen på yrkesskolan och även som socialt stöd under den första tiden i Sverige.
Arbetet var bra betalt jämfört med motsvarande i Italien. Lönen låg runt sex kronor i timman, och det fanns svenskar som oroade sig över ackorden, vilka ansågs hotade på grund av italienarnas höga tempo.
-- Men samarbetet flöt förvånansvärt friktionsfritt, och alla som jag rekryterat lärde sig jobbet.
Agne kunde andas ut. Arbetsledaren och läraren som plockat ut och lockat hit Linköpings första kull invandrare var belåten över resultatet.
-- En höjdpunkt under mina 44 år på Saab. Jag var anställd från 1940 till 1984, började med Tunnan och slutade med Gripen.
På fritiden gjorde Agne idrottskarriär. Han var förbundsdomare i fotboll från 1954 (division II som högst) och elitdomare i bandy mellan 1956 och 1967.
-- Jag dömde bland annat Nacka Skoglunds sista match, Hammarby mot Sunne. Då var det stor uppståndelse.
Att Linköpingsbon inte fick leda SM-finalen i bandy mellan Skutskär och Västerås 1959 har han aldrig riktigt kommit över. Det var en missräkning att bli degraderad till måldomare vid folkfesten (över 27 000 åskådare) på Stockholms stadion.
Men Agne dömer än. Som 85-åring blir han om inte alltid bäst så garanterat äldst på plan i korpfotbollen till våren.
-- Enligt min doktor är det bara bra att hålla igång. Jag har blivit opererad i båda höfterna, i den ena två gånger. Protesen av titan gick av. Det ska inte kunna hända.
2001 var Agne givetvis inbjuden till 50-årskalaset för de italienska flygplansbyggarna på Saab. Nu jubilerar han själv och hyllas av sina närmaste. Någon annan uppvaktning vill 85-åringen inte ha.
Hur mycket italienska kan du?
-- Jag har glömt det mesta. Men spagetti tycker jag om.
Yrke: Förman, lärare och arbetsledare på Saab (slutmonteringen).
Familj: Hustru Gun-Britt, barnen Maja och Dennis, fyra barnbarn i Linköping.
Fyller: 85 år på torsdag (25 november).
Firar: Enbart med familjen.
Fritidsintressen: Mycket idrott, elitdomare i många år.