q Förra veckan fick vi höra att Åke gått bort, vi trodde inte det var sant, det var ju nu som han och Gunnel skulle få njuta av friheten tillsammans efter ett långt arbetsliv. Vi blev väldigt ledsna av detta budskap.
Jag träffade Åke i mitten av 50-talet, jag var 11-12 år och Åke några år äldre. Han hade börjat som "springschas", som det hette på den tiden, hos Ström & Svenssons på Götgatan i Vasastan. Åke frågade mig om jag ville ersätta honom när han hade semester och det gjorde jag gärna för det var spännande att tjäna egna pengar.
Sedan dess har vi följt varand-ra under våra verksamma år i Linköping. Vi har utbytt tankar och åsikter. Under ett antal år bodde vi i samma stadsdel och fick då kontakt med hans kära hustru Gunnel via posten, när vi hade ärenden dit. Förr brukade Åke skjutsa vår familj till olika flygplatser, detta kunde ske när som helst på dygnet. Under dessa resor hade vi väldigt trevligt, samtidigt som vi löste världsproblemen.
Åke var öppen och positiv, man kunde lita på honom, hade man kommit överens om något så gällde det. Med andra ord var Åke en gedigen kille och ett föredöme. Linköping har mist en verklig profil. Vi tänker på Åkes familj i denna svåra stund.