q Som mångårig präst i S:t Lars, Linköpings gamla agrarsocken, kom jag i kontakt med många gårdar och deras familjer, inte bara där utan också i grannsocknarna.
Jag har kommit att tänka på detta, när jag fick se att min vän, lantbrukare Åke Falkman, gått ur tiden 83 år gammal.
Jag mötte honom första gången, när han ännu bodde med sin familj på Allguvi gård i Kaga socken. Eftersom jag just då var sysselsatt med hembygdsforskning och i den östgötske språkforskaren Elias Wesséns spår sökte upp forntida ortnamn med mytologisk anknytning i S:t Lars med omnejd, fick jag ytterst värdefull information om sådana namn av vännen Åke Falkman. Redan namnet på den gård, där han då bodde, förde oss in i ett längre samtal om Allguvi som en förmodligen förkristen offerplats avsedd för tillbedjan av "alla gudar". I dess närhet fanns då ännu en ganska illa åtgången ättehög.
Då som alltid mötte vännen Åke mig med översvallande vänlighet, ständigt tillreds att berätta något om bygdens månghundraåriga historia.
Han var i sanning en intelligent östgötabonde, som stod tryggt på sin odlade åkermark och förblev östgötajorden trogen in i det sista, även om han senare i livet bröt upp från Allguvi och flyttade till sin nuvarande gård i Sättuna. Jag tror mig veta, att han också där kände sig hemma, odalman som han var, alltid beredd att odla sina fäders jord. Frid över vännen Åke Falkmans ljusa minne!