En annons i Corren blev livsavgörande. Med realexamen och några tillfälliga jobb i bakfickan lockades hon till försäkringskassan i Linköping som sökte många nya medarbetare. Året var 1963 och den 1 mars (lägg datumet på minnet) stegade hon in på sin nya arbetsplats vid Stora torget, två trappor upp.
-- Jag kom från Saab där jag hade 511 kronor i månaden. Nu fick jag 713 kronor, tänk vilken löneökning det var på den tiden.
Det största kapet gjorde hon annars ett år senare. I spiraltrappan på jobbet träffade hon Leif Hallberg, en av ytterst få män på försäkringskassan. Det passionerade mötet ledde till ett långt äktenskap, tre söner och hus i Skeda med stor trädgård.
Men det är mest jobbet vi pratar om när jag träffar henne på försäkringskassans kontor vid Stora torget i Kisa. Hit kom hon den 1 mars 1990 som en följd av en omfattande om- organisation inom "kassan".
-- Allt skulle utlokaliseras och det behövdes handläggare av pensioner i Kisa. Eftersom jag bodde bra till och kunde pendla, ställde jag upp.
Arbetsgivaren har varit densamma i 40 år, men jobbet har ständigt utvecklats och förändrats.
Hon har arbetat med såväl räknesnurra med vev som med räknemaskiner stora som byrålådor och små som handflator.
Mona Hallberg har de senaste åren till och med blivit vän med sin arbetsdator.
-- Nu har jag äntligen grejer som funkar, men jag har tagit kål på tre stycken. En av dem slocknade med ett långt utdraget pip redan efter en dag.
Arbetet har också varit förknippat med ständigt återkommande omorganisationer.
-- Vi har ju knappt hunnit lära oss det nya förrän det har varit dags för nåt annat.
Även om de många föränd-ringarna har varit slitsamma, har hon aldrig funderat på att byta jobb. Uppkomna problem har i stället lösts inom personalgruppen.
-- Är det nåt vi kvinnor är bra på så är det att prata och hitta lösningar. Vi kan försätta berg om det behövs.
-- Och jag har alltid haft bra arbetskamrater, både i Kisa och Linköping.
Men nu ska det bli skönt att slippa det dagliga pendlandet med buss, slippa nya omdaningar på jobbet, slippa få ont i nacken framför datorn.
-- Det sista året har varit slitigt så det ska bli skönt att själv välja vad jag ska göra.
Den första dagen i arbetsfrihet är den 1 mars (ni kommer väl ihåg datumet?). På frågan vad hon tänker ägna sig åt som pensionär kommer svaret snabbt.
-- Jag säger som gumman sa på hemmet: Jag har jobbat hela livet, så gör det nåt om jag sitter lite?