När martyrerna och helgonen blev för många och almanackan sprängfull började en gemensam minnesdag att växa fram. Men seden med gravljus och lyktor som lyser upp mörka kyrkogårdar i början av november är en relativt ny företeelse.
Det skapar en märklig stämning av eftertanke, vördnad, sorg, smärta och tacksamhet när vi vandrar längs raderna av stumma gravstenar, som ändå har ett budskap att förmedla. Normalt är det inte helgonen vi tillägnar våra tankar utan nära och kära i deras vilorum. Och samtidigt vårt eget förhållande till liv och död.
Alla helgons dag firas sedan 1953 på den lördag som infaller mellan den 31 oktober och 6 november, men ska man vara noga är det söndagen efter som handlar om döden. Därför kallas den ofta alla själars dag.
I år blir det extra komplicerat och komprimerat, eftersom Gustav Adolf trängt sig in i dubbelhelgen. Och han är väl inget helgon precis, inte i nutida historieböcker.
Andra spöken ska vi i görligaste mån låta vila, om än inte i frid. Hur halloweentraditionen uppstått och förankrats har retts ut på annat håll i tidningen. Ordet kommer av all hallows eve, alla helgons afton, namnet på kvällen före allhelgonadagen.
Helgonbegreppet förknippas med människor som genom sina liv och handlingar gett oss mönster att efterlikna. Ärkebiskop Nathan Söderblom framhöll att "helgon är sådana som i ord och handling har visat att Gud lever". Många är martyrer som blivit mördade för sin tros skull.
Men alla döda är inte helgon och alla helgon är inte döda. Alla helgons dag handlar inte om döden utan om föredömliga exempel och eftersträvansvärd uthållighet. Ytterst om Jesus själv.
Boken Tradition och liv (Verbum Förlag) ger en lättbegriplig beskrivning av helger och högtider ur kristet perspektiv. Där berättas att särskilda fester till helgonens ära fanns redan på 100-talet. Alla skulle ha sin egen dag och till slut räckte inte året och almanackan till. Något måste göras.
På 600-talet började en gemensam dag för martyrer och helgon att uppstå och år 835 beslöt kejsar Ludvig I ("den fromme") att införa Alla helgons fest i sitt rike. Egentligen infaller allhelgonadagen den 1 november men hos oss firas den sedan 50 år tillbaka på lördagen i denna vecka.
Många kyrkor bär helgonens namn, och många helgondagar lever kvar i almanackan. Kulten har också sin motsvarighet i andra religioner. Folklig islam betraktar schejker, pirer och marabuter som undergörare och helgon.
Allhelgonahelgen är för svensken den tid då man hedrar de döda. Gravarna pryds och lyktorna tänds. Natten mellan alla helgons dag och alla själars dag lyser tusentals och åter tusentals lågor på kyrkogårdarna. Seden är bara drygt sekelgammal och lär ha förts till Sverige av italienska arbetare på Gustavsbergs porslinsfabrik utanför Stockholm.
I nästa vecka har också Mårten sin speciella dag. Kopplingen av gåsfesten till Sankt Martins av Tours helgondag gjordes i tidig medeltid i Frankrike, och så småningom kom seden till Sverige. Gåsen föregås av svartsoppa, och ingen större olycka är skedd om vi skulle råka spilla en droppe på slipsen.
Det missödet repareras lätt på fars dag i nästa veckoslut. Presenten är förstås given. Och man blir, högst temporärt, både halssmyckad och helgonförklarad.