LINKÖPING
-- Det blir mellan två och tre tusen sidor om året, säger han.
Man kan anta att högtidsdagen den 3 september kommer att präglas av musik. Även hust-run Katarina, sex barn och åtta barnbarn tycker om att sjunga och spela.
-- Under tiotalet år var det tradition att familjen framförde sånger på julafton i Allhelgonakyrkan här i Ljungsbro, berättar Göran.
Nu är alla barnen utom yngsta dottern Kristin utflugna. Hon har hjälpt till i handelsbolaget Notsättarna, pappas och mammas företag, under sommaren men flyttar i dagarna till Småland för utbildning i afrosång, jazz och blues, på en folkhögskola i Tranås.
Först ska dock pappa Görans 60-årsdag firas med om inte pukor och trumpeter så något åt det hållet. Det blir öppet hus i den gula villan Härnkullen, som också är den fridsamt finurlige friskusens arbetsplats sedan många år. Där ritar han sina noter efter konstens alla regler, där är han sin alldeles egen bas.
-- Hobbyn blev mitt jobb och det var Correns fel, hävdar Göran.
På sensommaren 1976 hade vi ett reportage om byggnadsingenjören, som ägnade måndagskvällarna åt ett pillrigt och tålamodskrävande jobb. Det blev den tändande gnistan för honom. Om tidningen tyckte att det var så intressant kanske not-ritandet rent av gick att leva på.
Det gjorde det. Göran Lillieström startade eget i villan hemma i Ljungsbro. Där har Notsättarna, framgångsrikt familjeföretag, etablerat sig och utvecklats på ett många gånger invecklat sätt.
Det var särskilt rörigt 1984 när Göran nästan samtidigt hämtade hem sin första dator och sin sista dotter.
-- Och min hustru säger att båda hade kolik . . .
Men med tillit och tålamod kom man tillrätta med svårigheterna. Kristin, nu 19 år, har lärt sig en del av hantverket och är möjligen den som ska föra arvet vidare. Men pappa har inga planer på att varva ner ännu på ett tag.
-- Jag är fortfarande lika förtjust i jobbet, försäkrar Göran. Men visst har det varit tufft ibland, tidvis alldeles för mycket att göra, emellanåt lite för lite. Nu har jag bättre framförhållning och säkra arbetsuppgifter åtminstone till jul.
Det senaste stora verket var Den svenska psalmboken med tillägg, tryckt 2002, som Göran ägnat sig åt under lång tid. Själva notritandet tog ungefär en och en halv månad men han hjälper också till med layout och deltar i hela utvecklingsprocessen.
-- Några misstag?
-- Många detaljer kunde ha gjorts annorlunda. Det blev också ett eller två notfel i första tryckningen, men det har nu rättats till.
Psalmboken har hittills sålts i 100 000 exemplar och fler upplagor väntar framöver. Det är många stora verk som till viktiga delar framställts hos Notsättarna i Ljungsbro, där alla familjemedlemmar haft ett finger med i spelet.
Just nu håller Göran bland annat på med en nyskriven opera av Daniel Börtz, Svall som ska handla om invandrare. På arbetsbordet finns även en barn-psalmbok till Norge och en utgåva på finska av den svenska psalmboken.
-- Det är svårt att dela upp stavelser i texten när man inte behärskar språket. Men finskan har klara avstavningsregler, som tur är.
Ofta är det kompositörer och tonsättare som läser korrektur när Notsättarna färdigställt sina sidor. Men Göran får också ta sig an en form av korrekturgranskning/spelning i sitt speciella dataprogram. Han ser till att det låter som det ska, att inga tecken tappats bort eller misstolkats.
-- Med modern datateknik klarar jag en dubbelsida på en timma. För 20 år sedan tog det sex timmar att göra samma sak.
"Alltid med på noterna." Göran Lillieström lever verkligen upp till sin slogan men har själv aldrig försökt komponera, däremot motionera och orientera. I år genomförde han Femdagars på semestern, nästan lika tålamodsprövande som notritandet. Ljungsbrobon är noga med fysiken, springer ett par gånger i veckan och har åkt Vasaloppet två gånger.
Att fylla 60 är en milstolpe i livet, kanske som att passera Evertsberg i god stil. Göran Lillieström har mycket energi kvar och vet hur spåret och skidorna ska gå. För att inte tala om psalmerna.
NAMN: Göran Lillieström.
YRKE: Notritare (tidigare byggnadsingenjör).
BOSTAD: Villa i Ljungsbro.
FAMILJ: Hustru Katarina, diakonissa i Vreta klosters pastorat, sex barn, åtta barnbarn.
FRITIDSINTRESSEN: Musik, körsång, församlingsarbete, motionsaktiviteter.