I måndags avled förra folkskollärarinnan Alva Angenfelt från Grebo. Hon föddes 1928 i Boda, Småland. Som första flicka i trakten och skolan fick hon läsa vidare till lärarinna vid seminariet i Kalmar. Hennes första tjänstgöring blev vid hennes hemskola i Målilla. Därefter följde lärartjänster i Nävekvarn och Vreta kloster. Merparten (34 år) av läraryrket utfördes som mellanstadielärare vid Långbrottsskolan i Åtvidaberg.
Alva Angenfelt var också engagerad i flera föreningar, bland andra Röda Korset, CKF, syföreningar och -- på äldre dar -- Hörselskadades förening. Den stora hobbyn var musik, där hon främst verkade i Grebo kyrkokör samt som solist. På hemmaplan var hon även engagerad i den framlidne maken, Birger Angenfelts, jordbruk.
Hennes närmaste är dottern Siw med make Mats samt sonen Magnus med maka Louise, sex barnbarn samt syskon.
*
Jag var nyinflyttad i Grebo för trettio år sedan när jag först träffade Alva Angenfeldt. Det var ett möte jag inte glömmer. Jag hade skaffat mig en studsmatta och hoppade av hjärtans lust ute på det som skulle bli gräsmatta vid vårt nybyggda hus. Hennes ärende var att fråga om jag ville leda dansen kring midsommarstången, men hon utropade förskräckt: Men människa, har du inget vettigare att göra?
Alva tillhörde dem som vi nya i Grebo kallade urbefolkningen och som med eller mot sin vilja såg sig bli invaderade av villabyggare under 70-talet; villabyggare som kom med nya seder och nya krav och som ibland inte kom ihåg att det bott folk här i Grebo innan de anlände. Men Alva välkomnade oss nya och tog våra krafter i anspråk, till exempel när det gällde midsommarfestligheterna, som hon och Röda Korset gjort till en fin tradition under alla år.
Ett par dagar efter min mans begravning ringde hon till mig. "Nu har väl uppståndelsen kring det här lagt sig och du är väl ensam nu. Jag vet hur du har det, men jag vet också att du kommer att överleva. Det kan till och med komma stunder då du tycker att det är riktigt skönt att kunna läsa färdigt boken du håller på med innan du sätter på potatisen." Sådan var hon, medkännande och pragmatisk på samma gång.
Alva var jordbrukarhustrun som också var lärare i Åtvidaberg i decennier. Hennes kyrkliga engagemang var stort. Hon bodde en bit utanför byn men var utan tvekan en bit av dess centrum.
Alva stannade kvar i sitt hem i Grebo efter sin pensionering och när maken Birger dött. När kroppen sa ifrån om att hon inte kunde köra bil kilometrarna in till byn så cyklade hon och när det inte gick längre så gick hon. Sista gången jag såg henne var för ett par veckor sedan när hon var på väg till en bussresa med kyrkliga syföreningen för att köpa material till nästa syföreningsauktion.
Alva hade rötterna i Grebo, men engagemanget för omvärlden släppte hon aldrig. Även när Röda Korset inte längre ensamt förmådde sköta midsommarfirandet så fortsatte hon att väva förstapriset till lotteriet och skänkte det.
Hon mådde inte bra de sista åren men hon lät inte sjukdomen ta över. Hon levde ett rikt liv ända tills den dag hon dog.