Som tidigare meddelats har undervisningsrådet Anders Isaksson, Linköping, avlidit i en ålder av 54 år efter en tids sjukdom. Hans närmaste anhöriga är hustrun Inez, barnen Mikael, Clara och Fanny.
*
Det är med stor sorg och saknad vi, vänner och arbetskamrater, mottagit besked om Anders Isakssons alltför tidiga bortgång. Han föddes och växte upp i Stockholm och tog sin fil.kand-examen med samhällsvetenskaplig inriktning vid Stockholms universitet. Därefter flyttade han med sin familj till Gotland där han under ett antal år var verksam inom den kommunala skoladministrationen. 1987 började han arbeta inom Komrev i Linköping med organisations-, styrnings- och ledningsfrågor. Fokus låg framför allt på verksamhetsutveckling i den offentliga sektorn. Med sin konsultativa inriktning kom Anders i kontakt med ett flertal olika sektorer och verkade periodvis också i andra organisationer.
Vi som inom Komrev hade förmånen att få arbeta med och lära känna Anders minns honom framförallt som en mycket god kamrat, men även för hans breda erfarenhet och höga integritet. Anders var på många sätt ett föredöme både genom sitt sätt att vara och sitt alltigenom stora professionella kunnande.
1997 började Anders Isaksson arbeta i statliga Skolverket. Han hade olika uppdrag både lokalt och centralt inom myndigheten. Vid tiden för sitt insjuknande var Anders engagerad i ett utredningsarbete kring rektorsutbildningen vilket förde honom till Linköpings universitet.
Anders var en mycket uppskattad arbetskamrat och chef på Skolverkets kontor i Linköping. Det som kännetecknade Anders var hans nyfikenhet och hans intresse för människor. Med stor omsorg och entusiasm ledde han enheten i Linköping i tider av förändring och utveckling. Arbetet präglades av tankar om gemensamt ansvar sammanvävt med utrymme för individen att påverka och utvecklas.
Mitt i detta krävande arbete såg han till att det fanns utrymme för såväl reflektion och eftertanke som avkoppling. Anders bidrog mycket till att arbetet innehöll glada skratt och god gemenskap.
Han lämnar efter sig ett stort tomrum men även en stor kunskapsskatt. Att förändring och förnyelse bygger på människors engagemang och kunskap var en av hans ledstjärnor i arbetet och det kommer vi att bära med oss i vårt fortsatta värv.
Våra minnen av Anders, som person och kollega, är mycket ljusa och kommer att finnas med oss länge. Parallellt med den kunniga yrkesmänniskan Anders såg vi också privatmannen. Vi fick ta del av de vardagligheter som gladde honom. Han framhöll alltid sin familj med stor kärlek och omtanke och det är till hans närmaste som våra tankar går nu.