Ann-Mari Knutsson, Hovmantorp, har avlidit efter en tids svår sjukdom. I förra veckan skulle hon ha fyllt 52 år.
Ann-Mari föddes och växte upp i Mjölby, där hon också tog studenten 1975. Ett par år senare avlade hon examen som mellanstadie-lärare i Linköping. Redan under studietiden träffade hon sin blivande livskamrat, Bengt Knutsson, som studerade på Tekniska högskolan. De gifte sig 1977.
Ann-Mari hade en medfödd talang för lärarjobbet och engagemanget för sina medmänniskor visade hon tidigt. Hon fick redan under högstadietiden utmärkelse som bästa kompis. Efter ett par lärarår i och utanför Norrköping, blev makarna smålänningar och bosatte sig i Hovmantorp. Ann-Mari arbetade några terminer i Boda och Kosta, innan hon kom till Dackeskolan i Tingsryd 1979. Där var hon anställd ännu vid sin bortgång.
Efter några år i yrket vidareutvecklade hon sitt intresse för barn med särskilda behov, speciellt kopplingen till läs- och skrivsvårigheter och dess svårare form, dyslexi. Hon utbildade sig till speciallärare och brann för tanken att även vidareutbilda sina kollegor. Hennes motto var att eleverna ska må bra och speciallärarna ska känna sig trygga i sin roll.
Hon medverkade till att resultatet av den forskning som bedrivits kom till nytta på fältet. Företaget Debeo, som hon och hennes make startade i mitten på nittiotalet, arrangerade fördjupningskurser i basämnena matematik, svenska och engelska under en- och tvådagarskurser i Hovmantorp, dit tusentals lärare kom.
Genom stipendium, bl a från Svenska dyslexistiftelsen, fick hon möjlighet att förkovra sig ytterligare om hur man lyckas utveckla barns och ungdomars lärande i stort, men med tonvikt på läsning. På sin fritid författade hon läromedel och konstruerade geniala hjälpmedel som förmedlade forskarnas teorier till praktiskt läsarbete, enskilt eller i grupp.
2003 fick hon utmärkelse som en av årets kvinnliga innovatörer i Kronobergs län för ett praktiskt hjälpmedel för lässvaga. Den så kallade textmarkören i genomskinlig plast väckte också uppmärksamhet på Tekniska mässan i Stockholm.
Ann-Mari hade hela tiden nya idéer och brann för sitt arbete bland elever och kolleger. Hon delade frikostigt med sig, såg alltid möjligheter, berömde och uppmuntrade till nya framsteg. Därför blev hennes svåra sjukdom och tidiga bortgång en stor förlust på flera plan. Oaktat hennes engagerade och framgångsrika yrkesarbete gav hon sin familj och släkt högsta prioritet och planerade in i det sista för framtiden.
Närmast sörjande är maken Bengt, dottern Christine med sambo, Växjö, sonen Claes, bröderna Kjell och Hans med familjer i Mjölby.