En mycket god vän och före detta arbetskamrat, Anna-Lena Nilsson, Linköping, har mitt i livet ryckts bort från familj och vänner. Vi lärde känna varand-ra, när jag för 30 år sedan började på samma arbetsplats där Anna-Lena redan arbetade. Vi blev snabbt goda vänner och Anna-Lena blev en kär gäst hos min familj i Bankekind. Vår arbetsplats flyttades till Åtvidaberg och Anna-Lena och jag blev pendlare, Anna-Lena från Linköping och jag från Bankekind.
Efter några år bytte jag arbetsplats och bostadsort, men vår vänskap bestod. Under vår 30-åriga vänskap har vi upplevt mycket roligt tillsammans. Vi har rest tillsammans, umgåtts familjevis, gått på bio eller pratat. Ibland har det varit lite långt mellan våra kontakter, men ald-rig längre än till nästa födelsedag då vi alltid ringde eller träffades.
Anna-Lena var en ungdomlig och nyfiken tjej, som levde i nuet och som tyckte om att se sig om i världen. Många är de platser som hon har besökt. De sista åren har resorna framför allt gått till den grekiska övärlden, där hon och Micke upptäckte en ö i taget. Vi hade en stor gemensam dröm om att en gång kunna åka till Australien och Nya Zeeland. Nu blir det inte så, men om vår egen resa blir av, kommer Anna-Lena att finnas med oss i våra tankar.
Många är de kvällar som vi suttit och pratat och ätit räkor eller talat med varandra i telefon. Samtalen blev alltid långa och fyllda med händelseskild-ringar och skratt.
För Arnes och mina barn har Anna-Lena alltid varit mammas kompis "Lena", som alltid funnits från det att de var små. De hittade ofta på saker och Lena var med på allt. Vi kan som i går ännu minnas Lenas min, när en av våra söner med kompisar levererade "kyssogram" till henne på hennes 40-årsdag.
Saknaden efter Anna-Lena är stor och hon lämnar ett stort tomrum efter sig, men det är med glädje vi tänker på alla våra vänskapsår. Vi är tacksamma över att få ha haft henne som nära vän.
Våra tankar och kramar går till Micke, Kerstin, Lennart och Malin.
Vi bevarar Anna-Lena i våra hjärtan.