q Med sorg och bestörtning mottog vi meddelandet om att vår kollega, Anna-Lena Svenson, inte längre fanns i livet. Sorgen, som blandades med vrede och förundran, kommer för all framtid att vara en del av oss. Anna-Lena har på många sätt påverkat ett stort antal människors liv.
För oss kollegor var hon en mycket uppskattad vän och mentor som alltid var beredd att hjälpa till när någon av oss behövde råd. För alla hundratals elever som haft förmånen att ha Anna-Lena som lärare, har hon varit nyckeln till svenska språket och till vårt samhälle. Hennes engagemang och yrkeskunskaper har i stor omfattning präglat utvecklingen av undervisningen vid våra skolor för asylsökande såväl i Norrköping som i Linköping. Anna-Lena såg inte bara till sin pedagogiska uppgift utan blev verkligen vän med sina elever och många är de som hon öppnade sitt hem för.
Vi är alla tacksamma för den tid vi fick med Anna-Lena och all den kunskap som hon så villigt delade med sig av. Känslan av overklighet har svårt att lämna oss, det är som om det är för svårt för att förstå att det fruktansvärda har hänt.
Tomrummet som Anna-Lena lämnar efter sig kan aldrig fyllas och saknaden måste vi lära oss att leva med. Vi har för alltid förlorat en högt värderad kollega och medarbetare. Allas våra tankar går till Anna-Lenas make Olle, dottern Kristina med sambo Ola, föräldrarna och svärmor i deras sorg.