q Det är så oerhört sorgligt att Lotta inte finns mer och vi saknar henne så mycket -- vår vän och tenniskamrat.
Vi minns hur hon kom susande till våra tennistimmar, hon hade ju alltid så många järn i elden vid sidan av skolan. Hon var intresserad av konst, både teoretiskt och praktiskt, hon ägnade sig åt vävning och trädgårdsskötsel. Hon såg skör ut sista året, men hon spelade tennis på samma sätt som hon levde i övrigt, med en stark vilja som tycktes trotsa allt.
Alltid fanns det utrymme för omtanke om andra: ett uppmuntrande ord till medspelarna, hopsamling av gamla tennisbollar till eleverna i skolan och tennisskor till hands för gäster, som ville bada i ån vid Vallby, där det var strömt. Lotta var också primus motor i tennisklubbens utbyte med Roskilde tennisklubb, som har ägt rum vartannat år och som har givit oss mycket trevlig tennis och många goda vänner. Det var Lotta som skötte kontakterna med Roskildeklubben, som organiserade och inspirerade och som var enastående gästfri. Ald-rig glömmer vi en dansk-svensk logdans på Vallby efter kampen på tennisbanan.
Vi saknar Lotta oerhört mycket, men vi kommer att minnas alla glada stunder i hennes sällskap.