Anne-Marie Hornmark, överläkare på hudkliniken, Universitetssjukhuset i Örebro, har lämnat oss. På morgonen den 26 november fick hon vila från en lång kamp mot en obönhörlig cancersjukdom. Maja blev bara 57 år gammal. Hennes närmaste är Christer med sönerna Henrik och Rikard, systern Britta och brodern Nils med respektive familjer.
Maja är uppvuxen i Motala där hon även tog studenten. Hennes medicinska studier fullgjordes i Uppsala 1973 och hon började därefter sin allmäntjänstgöring i Örebro. Maja har sedan under tre decennier arbetat inom hudsjukvården i Örebro med avbrott för några års tjänstgöring på hudkliniken på Akademiska Sjukhuset i Uppsala.
Majas yrkesskicklighet var allmänt känd. Hon var klinikern vars öga lämnade föga osett och vars brinnande intresse och slutledningsförmåga ofta ledde till oanade associativa diagnosmöjligheter. Men bakom diagnoserna hade hon en stark känsla för patienten och med tålamod och klokhet lärde hon den ofta kroniskt hudsjuka att förstå, att behandla och sköta sig så att tillståndet läkte eller i varje fall blev möjligt att leva med. I Maja fann de många patienterna stöd och ett aldrig sinande engagemang.
Multidisciplinärt samarbete vid vården av barn med svåra allergisjukdomar var en hjärtesak för Maja och hon inledde ett samarbete med barnläkare och dietist, i en tid när teamarbete inte var allmänt vedertaget.
Undervisning och fortbildning tillhörde hennes vardag. Maja var oerhört angelägen om att följa den medicinska utvecklingen och att hålla sig á jour med nya rön inom sin disciplin. Hon var en lysande pedagog som med stor entusiasm förmedlade sina kunskaper till oss kollegor, blivande hudläkare och läkarstudenterna från Universitetet i Linköping samt annan vårdpersonal.
Maja ägde en särskild begåvning för medkänsla och vänskap. Hudklinikens personal av alla kategorier fanns nära hjärtat. Var och en skulle ha en självklar plats i gemenskapen. Otaliga är dessa minnen från personalens fester, där man släppte loss i gemenskapen och glädjen stod högt i tak -- ett härligt avbrott i vardagslunken där Maja bidrog som en viktig inspirationskälla. Hon var en begåvad talare och fantastisk författare av sångtexter och verser vid fester på kliniken och vid alla tänkbara jubileer.
Så dämpades ljuset och skuggorna blev allt mörkare. Men även under det dryga året som Maja ännu kunde lura döden, gav hon oss av sin omsorg. Många, många är de vänner som nu passerade för längre eller kortare stunder i hennes vilsamma blomsterrum. Och vi väver den vackraste och skiraste väv av alla de möten och tankar och upplevelser vi fick dela med Maja det här sista året, vi väver den samman med allt annat fint från åren som gått, då vi fått ha henne som vän.
Förlusten som hennes bortgång innebär för oss alla blir svår att bära. En sällsynt aktad dermatolog och en ständigt närvarande vän finns inte mer.
Med tacksamhet bär vi så vidare det ljusa minnet av Maja, det finns i våra hjärtan. Våra tankar går till Christer, hennes livskamrat, till systern Britta, brodern Nils och familjerna runtom dem. Tillsammans skall vi minnas Maja precis som hon var.