Annelie träffade jag för första gången på föräldragruppen, när vi väntade barn för snart fyra år sedan. Vi började umgås när barnen var fyra månader, då det visade sig att vi bodde på samma ställe.
Vi fann varandra direkt. Annelie var lätt att umgås med, var rolig, positiv, ärlig och omtänksam. Även våra barn leker bra och har roligt tillsammans. Det har blivit många träffar med promenader och som avslutning en kaffestund. Jag är glad att jag fått den här tiden med Annelie, att fått ha henne som vän och att fått varit hennes.
Det jag kommer att sakna är våra prat- och kaffestunder, alla sms Annelie skickade. Det kunde vara en hälsning eller en rolig historia. Jag hoppas hon nu har ro ifrån sin sjukdom, och sitter säkert med en kaffekopp uppe bland molnen. Våra tankar går till hennes David, sonen Marcus, föräldrar och systrar.