-- I dag är fastan inte så strikt som i äldre tider och det handlar inte om att avstå från all mat och svimma för det, eller att vara duktig inför Gud, säger Åke Talltorp, komminister i S:t Lars församling.
Det är onsdag kväll och Åke Talltorp och Staffan Johnsson, nybliven kyrkoherde i församlingen, börjar askonsdagens mässa. Kyrkan är långt ifrån fullsatt. Men Åke Talltorp har just konstaterat att de som söker sig hit den här kvällen tycker att mässan är mycket viktig; de vet varför de kommer.
En egendomlig doft vilar i kyrkan. Det är de brända bladen från palmsöndagens palmkors. Askan efter bladen väntar i en glasskål på att strykas ut till kors i pannorna på de församlade.
I flera år har S:t Lars kyrka, och flera andra kyrkor i Linköping, firat mässa på askonsdagen och använt sig av askliturgin.
Den härstammar från en tid mycket långt tillbaka. Före 200-talet lär man endast ha fastat i tre dagar före påsk. Men sedan vidgades fastan till hela 40 dagar (söndagar är undantagna) för att man ska ha gott om tid att be om förlåtelse, studera bibeln, tänka över sin livssituation och påminnas om lidandet; både Jesus och andra människors.
Det är just det här som är det viktiga. Att avstå från maten är inte lika väsentligt som att stanna upp i livet och tänka efter. Det gäller särskilt för passionstiden, de två sista veckorna i fastan, då kyrkornas predikningar handlar om Jesu lidande och död.
Att fastan pågår just 40 dagar är en påminnelse om flera bib-liska händelser. Bland annat vistades Jesus i öknen i 40 dagar.
Efter reformationen på 1500-talet var det inte längre påkallat att fasta. Ändå har många människor fortsatt med det långt in i vår tid. En del fastar på allvar, äter bara ett lätt mål mat vid kvällstid. Andra fastar "modernt", och avstår från godis, lyxig mat, alkohol eller nöjen under fastetiden.
-- Då kan man till exempel ge pengarna man sparar till Lutherhjälpen eller något annat, säger komminister Åke Talltorp.
Vårt talesätt "klä sig i säck och aska" kommer från den gamla askonsdagstraditionen; man skulle klä sig mycket enkelt, och antingen teckna ett kors med aska i pannan eller strö aska i sitt hår.
Kyrkoherde Staffan Johnsson hoppas att kyrkan i framtiden ska uppmärksamma påsken mycket mer än i dag.
-- Julen är ju väldigt uppmärksammad i kyrkorna. Påsken märks inte lika mycket.
-- Nej, instämmer Åke Talltorp, men påsken med uppståndelsen är egentligen urkärnan i den kristna tron.