Min gamla skolfröken Aurora Willén, sedermera också kollega, är död. Efter ett mänskligt sett långt och innehållsrikt liv har hon nu fått gå till vila, som det så vackert heter. Att mätt på livet, men inte trött på det, få koppla ifrån och inte längre ha bekymmer, kan väl låta ganska skönt. Men för Aurora, "morgonrodnadens gudinna", fanns alltid något nytt och intressant. Och intresserad och nyfiken på livet, tror jag hon alltid varit.
Det är i år 61 år sedan jag som elev i klass 5 i Hägerstads kyrkskola, till klassföreståndare fick en nyexaminerad idrotts- och litteraturintresserad lärare, som under två år kom att betyda mycket för min intresseutveckling. Vi lantbarn, var nog ganska konservativa i vår syn på hur en lärare skulle vara och att Aurora skaffade sig behörighet att undervisa i träslöjd tyckte vi grabbar inte om. Vi till och med strejkade ett slag. Och trädgårdsskötsel? Nej, vi tyckte att kantorn kunde sköta sina trädgårdsland själv. Men det var bara små motsättningar. På det hela taget var vi mycket nöjda med vår fröken, som kunde så mycket. Hon var en duktig simmerska och det smittade av sig. Vår skolresa till Stockholm den varma sommaren 1945, när vi badade vid inte mindre än tre olika tillfällen, är ett oförglömligt minne. För mig blev också modersmålstimmarna med diktläsning tillfällen, som jag kanske inte just då upp-skattade tillräckligt, men som gav mig en minnesbank av Gustaf Frödings och andra författares texter. Jag tycker mig ännu kunna höra hur hon med underbar diktion läste "I valet och kvalet" så vi knappt visste om vi vågade skratta fast det var så bra. Och än idag kan jag ur minnet citera Anna-Maria Lenngrens "Porträtterna" som vi gav en härlig dramatisering av vid en klassfest. Sången och musiken ingick naturligt i Auroras liv och också där fick vi många kontaktpunkter, som sedan varat livet ut.
Nu är min fröken och kollega inte längre anträffbar för samtal om litteratur, musik och andra intressanta frågor. Men ett glatt och tacksamt minne av henne har jag kvar och i deltagande med hennes närmaste vill jag slutligen säga: Hon fattas också mig!
MINNESORD