Allt var mycket enklare förr, när alla visste vad som skulle göras och inte göras. Traditioner var traditioner, och pingsten var den stora familjehögtiden.
Nu är vi så mycket mer splittrade både till det yttre och inre. Staden eller landet? Kyrkan eller golfbanan? Båten eller teven? Ro eller oro? Fiske eller hockey? Allvar eller lek? Festa eller fasta? Spade eller solstol? Jobba eller vila? Stressa eller avstressa?
En del är förenligt, annat oförenligt. Hur ska människor hinna gifta sig eller konfirmeras under den med en dag förkortade helgen?
I gammal tradition brukade man klä pingstbrud och fira låtsasbröllop. Det mynnade ofta ut i fester, som kunde vara ganska vilda men ingenting mot vad dagens ungdomar hittar på. Om de gör något alls och inte sitter och tycker synd om sig själva.
Förväntningarna har blivit så mycket större, besvikelserna därför så mycket värre. Vad finns att göra åt det? Sänka kraven kanske, och tempot, och axlarna.
Det är lätt att ge förnumstiga råd, svårare att följa dem. Men jag lovar mig själv att bli lite passivare och aktivare, något mer sorterad och spontan.
Låt pingsten bli traditionernas och kontrasternas tid! Både spade och solstol! Glad helg!