q Med chock och bestörtning mottog vi beskedet att Barbro hade lämnat oss .Vi pratades vid efter Pragresan som hade varit mycket lyckad. Barbro firade sin 60-årsdag i Prag tillsammans med Bengt och sin syster Gunnel och hennes man. Vi talades vid på lördagen. Hon talade om vad hon hade handlat, kristall, parfym och så vidare, och var lycklig med tillvaron. Tyvärr blev det en alldeles för kort tillvaro. Svårt att fatta varför den blev så kort.
Vi lärde känna Barbro i början av 80-talet då hon var dagmamma till vår dotter Johanna, hon var en mycket uppskattad sådan. När Johanna började fritids bröts kontakten några år.
Efter några år träffades vi igen när Barbros föräldrar flyttade in på Servicehuset Solrosen. Vi reste bland annat till Callella i Spanien, vi besökte också det lilla landet Andorra. Det var vår första flygresa.
Vi träffades flera gånger om året, nyårsafton firade vi många gånger tillsammans. Vi försökte också att träffas på landet varje år. Våra taco-fester var mycket trevliga.
Vi hördes av varje vecka, oftast på fredagen när arbetsveckan var slut. Det blev som Barbro önskade. Många gånger sade hon: "Hoppas när den dagen kommer att det går fort, jag vill inte bli liggande som ett vårdpaket."
Barbro var en mycket ödmjuk och positiv person som aldrig såg något negativt, eller sade något negativt, om andra männi-skor. Vi saknar henne mycket, livet blir inte riktigt som tidigare.
Livet måste gå vidare. Vi tänker på Bengt, Per och Tommy med familjer. Det finns en ljusning trots allt.
Vi tar livet för en självklarhet, det är inte så. Mycket tas för givet, alldeles för mycket.