q Häromdagen gick vi och väntade på att Barbro nästa dag skulle komma tillbaka till arbetet från en veckas ledighet. Hon var på semester för att fira sin 60-årsdag, men vi saknade henne och tyckte det var tråkigt att hennes dörr var stängd. Istället för att få tillbaka Barbro fick vi det chockartade beskedet att hon hade avlidit på natten. Det var ett tungt och mycket sorgligt besked. Vi har fortfarande svårt att förstå att Barbro aldrig kommer tillbaka till oss på Råd och Stöd.
Barbro var en mycket uppskattad, vänlig och klok arbetskamrat. Vi som har arbetat nära henne har haft förmånen att få hjälp och stöd av henne i många olika situationer.
Som personalredogörare för anställda på Råd och Stöd var hon på något sätt en ryggrad i vår verksamhet. Hon fick många förtroenden och hon hade förmåga att behålla dem. Barbro var en god lyssnare och kunde ge ett värmande ord på vägen. Vi är många som har suttit i hennes rum och haft givande små pratstunder i samband med att vi fått hjälp med krångliga blanketter. Här fanns utrymme för både skratt och allvar. Hon hade förmågan att vara närvarande och hennes humor var något vi uppskattade. Trots att vi ofta störde henne, skötte hon sitt arbete mycket omsorgsfullt.
För Barbro var arbetet värdefullt men ingen av oss kunde ta miste på, att det var familjen som var Barbros stora glädje i livet. Vi vet att hon varmt älskade maken, sönerna, svärdöttrarna och barnbarnen.
Arbetet på Klostergatan kommer aldrig att bli som förut. Barbro lämnar ett stort tomrum efter sig men vi är tacksamma över den tid vi fått ha Barbro som arbetskamrat. Våra tankar och vårt deltagande går till hennes familj.