Den vi talar om är Magnus Forss, begravningsrådgivare i Linköping sedan åtta år, som nyligen utsetts till årets branschman av Memento, en tidning som ges ut av Sveriges begravningsbyråers förbund.
Det han belönats för är just sitt stora engagemang när det gäller barnbegravningar.
-- Även små barn måste få en värdig begravning, säger Magnus Forss.
Detta kan tyckas självklart men när han själv för sju år sedan kände sig missnöjd efter sin första barnbegravning och började forska i hur det brukade gå till när ett litet barn dött upptäckte han att det fanns mycket som behövde förbättras.
Han upptäckte att hans egen yrkeskår men vårdpersonal, präster och andra inom kyrkan med flera, behövde bli bättre på att ta hand om döda små barn och arrangera begravningarna så att föräldrar, syskon och andra närstående upplever det som händer som ett stöd och inte en ytterligare påfrestning i den oerhörda tragedi som drabbat dem.
-- Jag fick exempelvis höra att det var vanligt att föräldrar som önskade få se sitt döda barn ofta - framför allt om barnet dött i livmodern eller på grund av någon olycka -- fick beskedet att detta inte är lämpligt, berättar Magnus Forss.
-- Jag fick höra om flera fall där föräldrarna önskat att deras döda barn skulle bära vanliga kläder i kistan men att de aldrig vågat säga detta till begravningsentreprenören eftersom denne inte frågat.
-- Jag upptäckte att många kyrkor inte hade några kistbockar som var anpassade för att ställa små barnkistor på...
Magnus Forss kan räkna upp ytterligare många exempel på hur det inte bör gå till då ett litet barn dött. Här ska vi dock nu ägna oss åt de goda exemplen.
-- Det grundläggande och viktigaste när ett barn dött är att alla inblandade agerar gentemot föräldrarna så att det klart framgår att barnet fortfarande är deras, inte begravningsentreprenörens eller någon annans, säger Magnus Forss.
-- Föräldrarna måste hela tiden få känna att de är delaktiga i det som sker, att det är deras behov och önskningar som styr.
-- Det är också oerhört viktigt att föräldrar - och syskon om sådana finns - får ta ett ordent ligt avsked av ett dött barn,
Om en liten schimpansunge dör i Kolmårdens djurpark låter man mamman bära omkring på sin döda unge i flera dagar innan personalen tar hand om den. Där vet man att detta är nödvändigt för att honan ska hinna "ta in" vad som hänt.
Detta tål att tänkas på, framhåller Magnus Forss, när man funderar över hur man bäst bör agera när ett litet människobarn dött.
Föräldrar bör alltså i princip aldrig avrådas från -- utan snarare uppmuntras -- att se sitt döda barn, är alltså hans bestämda, på erfarenhet grundade, åsikt.
Barn som dött i livmodern förändras snabbt och barn som dött genom olyckor kan vara illa tilltygade. Med hjälp av litet smink, täckande kläder etc kan dock även sådana barn göras så fina att åsynen av dem inte skrämmer föräldrarna, framhåller han.
Klarar inte Magnus Forss själv av att göra i ordning ett dött barn för ett sista avsked tar han hjälp av Anders Ohlsson. Han är obduktionstekniker vid rättsmedicinska avdelningen i Linköping och utsågs till årets branschman förra året av tidningen Memento just för att sitt engagemang för att göra i ordning även mycket svårt skadade kroppar så att de närmast sörjande kan ta farväl med kistlocket öppet.
Även de få gånger en liten död barnkropp är i ett sådant tillstånd att den absolut inte går att visa för föräldrarna finns alltid någonting att göra, menar Magnus Forss.
-- Jag minns en gång när en liten pojke dött i en brand och hans kropp var så illa skadad att den absolut inte kunde visas för föräldrarna. De upplevde det därför som om deras pojke brunnit upp, som om de inte hade något att begrava.
Detta dilemma löste då Magnus Forss och Anders Ohlsson på så sätt att de lindade in kroppen i bandage och täckte över med ett lakan.
Föräldrarna kunde sedan känna att det inte alls var så att deras pojke inte längre fanns, de kunde känna armarna, benen osv genom lakanet.
-- Dessa föräldrar upplevde detta avsked som stor tröst i sin enorma sorg.
Om några föräldrar trots allt inte vill se sitt döda barn fotograferar alltid Magnus Forss det och lägger bilderna på en CD-skiva som föräldrarna sedan får med hälsningen att titta på dem någon gång när de själva känner sig mogna för det. Och är ansiktet mycket förändrat tar han istället bilder av händerna och/eller fötterna.
-- Min erfarenhet är att nästan alla föräldrar för eller senare tittar på de här bilderna och är mycket tacksamma över att de finns, säger han.
Så långt möjligt, framför allt när ett barn dör i hemmet, bör föräldrar och syskon uppmuntras att vara med och göra i ordning den döda kroppen och bädda ner den i kistan, menar Magnus Forss.
-- Det är viktigt att fråga om de vill ta på barnet några av dess egna kläder och om de vill lägga med några minnessaker i kistan.
-- Även om en del föräldrar till en början är tveksamma till om de orkar vara med brukar alla efteråt vara mycket tacksamma över att ha fått vara delaktiga.
-- Ingen ska heller tro att syskon far illa av att få vara med i sådana här sammanhang. Även för dem är det lättare att bearbeta det som hänt om de får vara delaktiga och det brukar vara de som tar situationen mest naturligt.
När det kommer till själva begravningsakten har Magnus Forss givetvis en rad synpunkter på hur den bör utformas.
Han har, som gammal snickare, själv byggt en snygg kistbock som väl passar att placera en liten vit barnkista på. Där placerar han också alltid en ljusstake i form av en liten ängel som föräld-rarna sedan får med sig hem som minne.
-- Det är oerhört viktigt att föräldrarna får känna sig delaktiga även i själva begravningsakten, framhåller Magnus Forss.
-- Jag brukar exempelvis uppmuntra dem att vara med och placera blommor och i övrigt göra i ordning kring kistan innan akten börjar...
Ja, Magnus Forss verkar kunna prata precis hur mycket som helst om vikten av att barnbegravningar blir så trösterika som möjligt för föräldrar, syskon och övriga nära sörjande.