Jag är född på nytt. Hånskratta inte, le med mig i stället. Eller dansa. För första gången på länge känner jag lättnad och lycka, frid och frihet och en inre tillfredsställelse.
Undret skedde under en veckolång möt dig själv-kurs på gården Mullingstorp nära Arkösund. Det blev en omtumlande och omvälvande process och en påtaglig lindring av kramper och krämpor, dödsångest och självförakt.
Vid 60 års ålder fick jag äntligen lära mig att älska. Mest mig själv.
Det var skratt och tårar, ilska och upprymdhet, det var obehärskat känslosvall och fritt flödande energi. Det riktigt sprakade bland de röda stugorna och fridfulla hästhagarna i detta kraftcentrum mitt i den rofyllda östgötska idyllen.
Jag blev så glad när jag kände hur värmen strålade kring hjässan, själva kronchakrat i kroppen. Energin är inte jämnt fördelad utan koncentrerad till olika centra. De finns på sju ställen, och jag kämpar vidare med störningar i rot- och framförallt relationschakrat. Vilket bland annat kan utläsas i karaktärsdrag som osjälvständighet och oberäknelighet. Vem har inte anat det?
Programmet på Mullingstorp är svårt att förstå och förklara för utomstående. Men det rör sig om själsliga reningsbad, att förvandla olust till lust och att medvetet kunna gå bortom intellektuell kontroll. Detta genom meditation, frigörande andning, mycket fri dans och känslomässigt starka övningar kring födelsen och döden.
Till kursgården på Vikbolandet kommer aktiva sökare för att leta inre kraft och livets mening. Denna vecka var vi 23 deltagare från fyra länder, ständigt stöttade av en proffsig stab på 15-16 personer, som följde vår minsta vink. Och blink. Mycket av ens själsliga tillstånd kan utläsas i ögonen.
Att må dåligt är en bra början. Det är titeln på en övertygande bok om den obegränsade människan, skriven av läkaren Bengt Stern. Denne pionjär och fritänkare gick bort 2002, men kurserna på Mullingstorp lever vidare i hans anda.
I boken beskrivs detaljerat hur barndomens upplevelser formar den vuxna människans liv. Min skepticism försvann i samband med den fasansfulla födelseövningen, lika obehaglig som befriande.
Syftet är att bearbeta känslominnen från livets början och aktivera mod och kraft för att förändra sin situation och läka sina sår. Oförståeligt? Det tyckte jag också. Man behöver inte begripa allting, huvudsaken är att vi släpper fram våra känslor och vågar lita på dem.
En sådan attityd främjar kroppens självläkande förmåga, det är alldeles tydligt. Jag blev befriad från en krämpa som förmörkat tillvaron i över två år och som ett tiotal läkare, sjukgymnaster, kiropraktorer och till och med en akupressör gått bet på. Bakslag lär komma, men desto viktigare är det då att ta vara på tiden och tillfredsställa sina känslomässiga och kroppsliga behov.
Att le och att leva, att älska sig själv såsom sin nästa. Att få känna sig som den nya människa man är.