Min fru och jag hade glädjen att få träffa vännerna Bengt och Karin Hägge redan som ett nygift par i Örebro. Det blev en vänskap som sedan växte och fördjupades, när Bengt hade blivit tryckerichef på Corren och därefter stannade i Linköping för gott. På så sätt kom våra familjer att flitigt umgås under åren.
Särskilt med förtroendet att få vara Bengt Hägges familjepräst fick jag med honom och hans närstående kära dela både glädje och sorg. Vi möttes ej sällan i S:t Örjans kapell, där jag då var präst och alltid kunde räkna med Bengts och Karins uppmuntrande medarbetarskap. Därigenom lärde jag också känna Bengts far, Erik Hägge, som var en på sin tid välkänd författare i södra Sverige och därför av Lunds universitet blev utsedd till hedersdoktor.
När nu min käre vän Bengt Hägge har lagt sitt huvud till ro, tackar jag honom av hela mitt hjärta för många års värmande vänskap, samtidigt som jag lika varmt under dessa dagar deltager med hans rara Karin och familjen i all sorg och saknad.
MINNESORD