Med Bengt Hägges bortgång har Östgöta Correspondenten mist en av sina främsta trotjänare och förkämpar. Han blev under sina 34 verksamhetsår en ytterst värdefull kraft som teknisk chef och något av en alltiallo.
Var det något som skulle fixas var det bara att kalla på Bengt. Han ställde upp dygnet runt, helgdag som vardag. Inte minst vid presshaverier, förseningar eller annat trubbel. Hans breda tekniska kunnande kom då väl till pass.
För Bengt var Corren livet och hans engagemang helhjärtat och utan tidsbegränsning. Han liksom trivdes med besvärligheter och det stökiga liv som hör en tidning till. I varje fall under den gamla produktionstiden.
Att se honom i full aktion vid något haveri eller kring byggnation och nydaning var en upplevelse. Inget var omöjligt för denne arbetsnarkoman och friskus, en klippa på en utsatt post. Han var tidningstekniker och fixare med bred kunnighet och ett lidelsefullt engagemang.
Bengt fick under sina Correnår uppleva en omfattande förnyelse. Han var mannen bakom den stora press-installationen vid Badhus-gatan 1965, en tysk Koenig & Bauer-press med fyra tryck-verk som fördubblades genom tre tillbyggnader.
Vi fick båda uppleva ett spännande avslutningsprojekt med den nya Torvinge-anläggningen och installationen av en modern tryckpress. Som projektledare hade jag Bengt som en värdefull länk i ledningsgruppen.
Vårt samröre fortsatte efter Correnåren, först i arbetet med det grafiska museet i Gamla Linköping och på sistone i styrelsen för Corren-Seniorerna.
År 1993 var det dags att från Correns sida tacka och avskedshylla Bengt Hägge, något som varmt kan understrykas i denna avskedets stund. Den hastiga bortgången var signifikativ, detta att i full verksamhet stupa på sin post. Nu bestod den sista insatsen i gräsklippning hemma på tomten i Tallboda. Och han avslutade sitt händelserika jordeliv lika hastigt och oväntat som han själv rusat genom livet.
Bengt är borta, en kär och trofast vän och god arbetskamrat, men hans ljusa minne består hos Correnfolket. Våra tankar går också till Karin, hans kära livskamrat i 47 år, och den familjeskara han älskade och kärleksfullt vårdade.
MINNESORD