"Ej buller älskar jag och bång.
Vad stort sker, det sker tyst."
Erik Gustaf Geijers ord i "Odalbonden" kommer för mig, när jag tänker på Bengt. Han var en försynt människa som uträttade mycket, hade en välskött gård, ett engagerat arbete inom kyrkan.
Sin kära Vårfrukyrka besökte han ofta, även sedan han pensionerats som kyrkvärd, ett uppdrag som han hade i över 20 år.
Med tacksamhet minns vi hans vänlighet, hans hjälpsamhet och hans alltid glada leende. Bengts minne lever länge.