Som regementspastor under många år vid Kungl Livgrenadjärregementet i Linköping kom jag in i ett kamratskap, som jag aldrig glömmer. Nu har ännu en av dessa mina kära regementskamrater lämnat jordelivet. Den i vår gamla regementsstad så välkända Bengt-Olof Kallberger var vid sin bortgång 87 år gammal. Bengt-Olof och jag lärde känna varandra redan 1943, då han blivit fänrik på I4 och jag där sedan fick följa hans militära karriär, tills han slutade med majors avsked. Vi fick ett särskilt gott samarbete under åren 1947--1949, då han var redaktör för Östgötagrenadjären med en mycket flyhänt penna. Men även i det civila knöt vi båda många kontakter, bland annat i Linköpings stadsfullmäktige och i Östergötlands idrottsförbund, där Bengt-Olofs inlägg i diskussionen alltid vägde tungt. Men i dag tänker jag alldeles särskilt på den högtid i Norrköpings Hedvigs kyrka 1955, då jag hade glädjen att få sammanviga Bengt-Olof Kallberger med läkardottern Anna Wildner. Ett bättre representativt par kunde sedan inte Linköping få, när de båda framträdde vid ett flertal officiella tillfällen. Därför är det säkert många mer än jag som i vänkretsen sörjer och saknar både Bengt-Olof och hans rara Anna, när de nu inte längre finns i livet. Frid över deras ljusa minne!
Bengt-Olof Kallberger
Så jobbar vi med nyheter